Litterarum

Det har blivit mycket om Don DeLillo här på Litterarum i höst. Zac bloggade om två omslag som gjorts till romanen Vågen, och så skrev han lite grann om DeLillos samtal med Aris Fioretos på Stockholm Literature i oktober.

DeLillos senaste bok heter Noll K och utkom på svenska tidigare i höst. Boken handlar om Jeffrey, vars stenrika far, Ross Lockhart, är en av finansiärerna till en mystisk högteknologisk forskningsanläggning belägen någonstans i Centralasien. Anläggningen kallas för Konvergensen. Ross arrangerar ett besök för Jeffrey till Konvergensen. Flera olika flygplan tar honom via flera kontinenter till slutdestinationen. När Jeffrey väl är framme möts han av ett kargt, tyst landskap som är så gott som tomt på människor.

Syftet med Konvergensens verksamhet är först höljt i dunkel. Också inne i anläggningen är det tomt på folk, bara enstaka gånger möter Jeffrey någon inne i den labyrintlika byggnaden. Han träffar ändå sin far till sist, och det framkommer att anläggningens syfte är att frysa ner svårt sjuka människor i hopp om att de en gång ska kunna återupplivas och botas. Längst inne i Konvergensen, långt under jord, finns en plats som heter just Noll K. Det är där som patienterna fryses ner och lagras (usch, vilket ord).

Den som nu ska frysas ner är Artis, Jeffreys styvmor. Ett parti av boken består av en lång monolog. Så småningom förstår man att det är Artis som talar, men det som är oklart är om monologen utspelar sig medan Artis är nedfryst eller om den utspelar sig långt in i framtiden då hon har blivit återuppväckt ur sin kryosömn.

DeLillos prosa är ytterst precis och hans ordval, ofta då det gäller just vetenskaplig terminologi, är av stor vikt för förståelsen av hans huvudpersoners psyken. Ett bra exempel på det är romanen Cosmopolis, där huvudpersonen Eric Packer är en ung miljardär som bara väntar på samhällets totala kollaps (i en passage i romanen anger DeLillo exakt hur kort tid en nanosekund är). Det är alltså betecknande för DeLillo att välja ett namn som Konvergensen för den anläggning han skapar. Ordet konvergens innebär något slags rörelse som har en tendens av likriktning, där olika delar går mot samma mål.

Noll K är en filosofisk meditation över mänsklighetens obändiga vilja att in absurdum kontrollera sin miljö och sina omständigheter. Jeffrey konfronteras i Konvergensen med en tillvaro helt avskalad på betydelse och mening. Anläggningen vittnar om vetenskapens kyliga förakt för livets slumpmässighet, och forskningscentrets blotta existens understryker att människan vill försöka undergräva dödens allmakt. Konvergensen är klinisk, ingenting ska få påminna patienterna i anläggningen om det liv de hittills har levt, eftersom forskarna och läkarna vill att de ska ha blicken på evigheten. Det mål som den rika och mäktiga delen av mänskligheten har konvergerat i är i DeLillos vision i Noll K mer eller mindre en strävan efter odödlighet.

Efter en tid som är mycket kortare än Jeffrey har föreställt sig, eftersom vardagens kronologi helt har suddats ut i Konvergensen, återvänder han till sin hemstad New York där också hans flickvän Emma bor. Frågan är om det går att återvända till en vardag med jobb och kostymer och taxifärder i New York då man som Jeffrey har fått insyn i att livet och döden kanske inte är de oföränderliga enheter vi alltid har trott att de är. De frågor DeLillo väcker handlar bland annat om hur vi i hyperkapitalismens och globala katastrofers tid ska leva våra liv. Hur vill vi möta slutet, vad innebär döden i en värld där evig ungdom är idealet?

DeLillo sägs ofta vara en profetisk författare. I flera romaner har han utforskat scenarion (terrorism, giftföroreningar, ekonomiska katastrofer, etc.) som senare har utspelat sig mer eller mindre så som han har föreställt sig dem. En del anser rentav att det är lite kusligt hur skarp fingertoppskänsla DeLillo har visat sig ha om sin nordamerikanska samtid. Om det någon gång uppdagas att Konvergensen har sin motsvarighet i verkligheten kommer den här profetiska aspekten av DeLillos författarskap att te sig ännu kusligare.