En blogg om böcker

Betraktelser

Äntligen!

18 Feb , 2019, 07.26 zacfors

 

Så var det alltså dags. Äntligen blev en finlandssvensk författare invald som ledamot i Svenska Akademien. Borgås alldeles egna Tua Forsström ersätter Katarina Frostensson som lämnade Akademin efter ett minst sagt tumultartat 2018. Hon blir den första finländaren på närmare 170 år som tar sig an uppdraget.

Tua Forsström har sedan länge en trogen publik i Sverige vilket inte är helt vanligt för finlandssvenska poeter. Så här sa Forsström till Sveriges Television:

– Den här gesten, kan man uppfatta som en generös bekräftelse på att vi betraktas som en del av det svenska språkområdet, och det känns väldigt fint.

Hon debuterade 1972 med En dikt om kärlek och annat. Sammanlagt har det blivit 15 diktsamlingar och ut över det radioteater, kammarspel och revyer. Mest känd är hon för den trio böcker som gavs ut under 90-talet; Marianergraven, Parkerna och Efter att ha tillbringat en natt bland hästar. Var av den sistnämnda tilldelades Nordiska rådets litteraturpris.

Forsströms poesi skulle kunna kallas tillgänglig då den ofta använder sig av enkla ord och meningsbyggnader. Hennes poesi är inte heller sällan rolig men med ett drag av kärvhet över sig. För den som vill bilda sig en uppfattning om hennes rekommenderas 2003 års sammanfattande samling Jag studerade en gång vid en underbar fakultet. Eller varför inte förra årets mörka Anteckningar som är nominerad till Sveriges Radios lyrikpris.

Så, varför Tua Forsström och varför en finlandssvensk författare just nu? Enligt Dagens Nyheters Philip Teir så var Johan Ludvig Runeberg den senaste finlandssvenska författaren som på riktigt var aktuell för Akademin och det var 1849. Tyvärr föll det då på att Finland tekniskt sett tillhörde Ryssland och sedan dess har Akademin på olika sätt aktivt valt att inte välja in någon ledamot från Finland. Så varför just nu?

Svenska Akademins totala haveri kulminerade förra året med ett uteblivet Nobelpris, den ständiga sekreterarens avgång och en mängd avhoppade ledamöter. Sedan dess är Akademins trovärdighet i akut behov av återupprättelse. Förändring måste ske vilket till och med kungen har varit tydlig med. Och det är i denna jakt på förändring som Tua Forsström kommer in.

För vid sidan av att Akademin är i behov av skickliga läsare inför att återigen kunna dela ut ett Nobelpris är Forsström inte en del av det litterära Stockholm som så många av den Svenska Akademin har kommit ur de senaste decennierna. Att hon och Jila Mossaed (nästan lika nya ledamoten) har andra bakgrunder och erfarenheter får nog ses som minst lika viktigt som att de båda är goda läsare och skickliga poeter. Svenska Akademin måste förändras och att den förändringen tar sin början i Borgås och Teheran gör i alla fall att jag tror på en framtid för Akademin.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *