En blogg om böcker
Linnea Axelsson

Betraktelser

Äntligen!

30 Nov , 2018, 13.15 zacfors

 

Så har det äntligen hänt, en poet har återigen vunnit det Augustpriset. Senast det hände var 1996 då Tomas Tranströmer belönades för diktsamlingen Sorgegondolen. Men nu var det alltså dags igen. Linnea Axelsson vann med sin mycket hyllade tegelsten till diktsamling Aednan.

Om jag låter något raljant så är det för att jag är det. Att ett skönlitterära pris inte har belönat poesin mer än två gånger på trettio år är i bästa fall komiskt men tyvärr mest sorgligt. Kanske hänger radikaliteten i att ge årets skönlitterära pris till en poet ihop med de kontroverser som redan uppstod i och med årets nomineringar.

Augustpriset har allt som oftast varit farligt nära en parodi på ett branschpris. Inte ens när musikens motsvarighet Grammisgalan var som mest fånig var den i närheten av Augustprisets närsynthet. För att ens ha en chans på det skönlitterära priset har du i stort sett varit tvungen att 1. ge ut böcker på Bonniers eller Norstedts och 2. vara en väl etablerad och omtyckt författare. Så när årets nomineringar presenterades gick det ett brus av förvåning genom det litterära Sverige.

Av årets nominerade titlar var ingen skriven av en så kallad känd författare. Och då har det ändå varit ett år med bland annat mycket hyllade böcker av både Jonas Hassen Khemiri och Sara Stridsberg. Dessutom var det en ordentlig bredd på förlagen. Om rätt böcker blev nominerade känns i sammanhanget ointressant, utan det som är spännande med årets Augustpris är att priset i sig självt plötsligt känns relevant igen.

Så grattis Linnea Axelsson till priset, grattis till poesin för att äntligen bli brett uppmärksammad igen och grattis till Augustpriset för att ni återigen känns spännande!

——
Copyright/fotograf: Sara Mac Key

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *