Essäer,Recensioner,Självbiografier
Blått
Maggie Nelson
Modernista
Blått är den andra av Maggie Nelsons böcker som översatts till Svenska. 2016 gav Modernista ut hennes mycket hyllade roman Argonauterna och förra året kom så alltså Blått. Nelsons djupt originella bok är väldigt mycket. Essä, biografi, poesi, ja allt det där och mycket mer, men sist och slutligen handlar det ändå om den blå färgen. I 240 kort stycken, på knappt 90 sidor, utspelar sig en hissnande färd in i en människas inre och ut igen. Alltihop framskrivet på en knivskarp men samtidigt tillgänglig prosa.
Den första meningen i den första stycket lyder: ”Anta att jag skulle börja med att säga att jag förälskat mig i en färg.”
Den meningen är på många sätt typisk för boken. Ja, det handlar om en färg, blått, men boken handlar också om perspektiv. Ordet ”anta” säger att något är sant, kanske för att motbevis ännu saknas men tills dess är det sant. När berättarjaget, som är namnlöst, ber oss anta att hen har förälskat sig i en färg är det som ett bedjande om att vi ska ta hens hand och följa med för att se vart ett sådant antagande kan leda.
Att läsa Blått är att få till sig en historieskrivning om den blå färgen. En berättelse om dess betydelse genom århundradena för musik, konst och litteratur. På det planet är det en essä. Men Blått är också en berättelse om en persons egna historia kantad av sorg och förlust. En biografi om livets blåa nyanser om en så vill.
Nelson ger oss aldrig något svar på varför kärleken, ibland en besatt sådan, har uppstått. Däremot undersöker hon färgen för att försöka förstå dess dragningskraft men ger oss aldrig något svar. Jag skulle vilja säga att det är en av bokens många styrkor, att allt inte behver få ett svar, undersökandet och iakttagelser kan vara gott nog.
Att få ta del av någons tankar så här skarpt och ibland nästan generande öppet är mycket ovanligt. Att få känna sig lite smartare efter varje enskilt kort stycke gör mig närmast fnissig glad. Helst vill jag bara ställa mig upp och skria ”Titta! Det är sådant här litteraturen kan göra för oss och vi får alla vara med!”.