Det var roligt att läsa att Karin Erlandsson förra veckan erhöll Runeberg Junior-priset för sin roman Pärlfiskaren. Eftersom boken utkom 2017, var den en av de böcker jag läste för mitt domaruppdrag för Svenska Yle, och den var definitivt en av mina favoriter. Det är en kapitelbok med målgruppen 9-12-åringar, med en spännande berättelse som drivkraft och en svagt fantasydoftande miljö. Samtidigt är den mångbottnad som de djupa haven pärlfiskaren Miranda dyker i – det finns ett sorgset stråk av längtan och sorg genom hela boken som en vuxen (och varför inte ett observant barn?) noterar. Jag uppskattar när det finns många lager i barnböcker, så att även den vuxna läsaren får sitt lystmäte. Ibland kan det ske genom roliga blinkningar i illustrationerna, ibland kanske i något subtilt skämt i texten, och ibland, som i Erlandssons fall, att hela texten är lika gripande för den vuxna.
*****
För övrigt uppskattar jag också att barn- och ungdomsboken ges mer uppmärksamhet (och priser). Det är fortfarande lite knepigt att t.ex. det svenska Augustprisets barn- och ungdomskategori och så även Runeberg Junior rymmer allt från så vitt skilda kategorier som faktaböcker för 4-åringar till romaner för 14-åringar, men man får väl vara nöjd med det man får..?
Runeberg-junior tilldelas en bok som riktar sig till 6-9 åringar! Men definitivt skumt att Augustpriset delas ut till barn- och ungdom i samma kategori, tycker absolut det borde skiljas på dem. Vet inte hur det är med Finlandia men säkert samma där. En barnbok för 4-åringar är ju helt en annan kategori än en ungdomsbok för 14+ som du säger. Skönlitteratur för vuxna har ändå lite samma stuk även om genre etc. kan variera.