Litterarum

Göteborg i päls
Per Johansson
Norstedts

Vad händer när saker och ting inte blir som vi hade tänkt oss? Och vad händer när livet tar oss till platser vi egentligen inte vill vara på men inte heller riktigt vill lämna? Huvudpersonen i Per Johanssons debutroman har hoppat av sina universitetsstudier i statskunskap och hankar sig fram på att diska på olika restauranger i Göteborg. Dessutom mår han inte speciellt bra. Kroppen är paj sedan tidigare jobb inom sjukvården och funkar bara när han är noga med träningen. Och sedan har vi det där med huvudet. Psykakuten må vara extremen men den psykiska ohälsan finns ständigt där och lurar runt hörnet.

I korta fragmentariska stycken får vi följa huvudpersonen, som antagligen också heter Per, i yrket diskare. Nerslag i långa arbetspass med alla dess moment och konflikter. Parallellt med arbetsskildringen löper en lika fragmentarisk berättelse om råttor. Någonstans mellan ren fakta och personliga upplevelser bryter då och då råttorna in i arbetsberättelsen och tvärt om. Restauranger och råttor, råttor och restauranger.

Göteborg i päls är också späckad med referenser, både uppenbara så som romanens titel och betydligt mer subtila. Att Göteborg i päls refererar till Velvet Undergrounds gamla sado-hit Venus in Furs görs extra tydligt genom att Göteborg, redan på första sidan, jämförs med Velvet Undergrounds hemstad New York. Sedan följer en strid ström av smala namn och referenser. Att Broder Daniel dyker upp då och då är kanske inte så konstigt när en roman utspelar sig i Göteborg kring millennieskiftet. Inte heller att Stig Larsson, Thomas Pynchon och Heidegger dyker upp, det handlar trots allt om en ung intellektuell man. Men att att skriva om ryktet att poeten Fredrik Nyberg ska bli brandman eller att fundera kring Malte Persson gamla skola blir rätt knepigt. Hur roligt det än må vara så känns det mest som internhumor för de närmaste vännerna.

Det är i detaljerna Per Johansson är som bäst. Han lyckas beskriva livet på restaurang så att vi verkligen är där. Framförallt det diskande livet. Hur kroppen känns efter ännu ett maratonpass, vad som händer med händerna när de har utsatts för allt för mycket vatten, varför vattentemperaturen måste vara exakt i diskmaskinen och hur olika det går att hantera sin “släng”, dvs de grova kökshanddukarna alla använder till allt. Det är en arbetsplatsskildring och en arbetarklasskildring, inte helt olikt det Emil Boss gjorde i diktsamlingen Vad avlägsna vi ser ut man kan knappt tro att det är vi.

Personerna i köket är karaktärer vi har mött tidigare, den latinamerikanske kocken, den äldre alkoholiserade diskaren och den stressade chefen men det fungerar och känns trovärdigt. Råtthistorien där emot är lite svajig. Det är inte självklart varför det spåret får ta så mycket plats. Att råttor har en given plats i skildringar av restaurangkök är självklart, men att dra det vidare till att ge en berättelse djup är det inte.

I Kinesisk astrologi kopplas råttan till rikedom, charm, ordning och aggression. Allt det som huvudpersonen råkar sakna. Om tanken är att råttorna ska symbolisera de förlorade drömmarna och därför måste bekämpas låter jag vara osagt men det skulle inte vara helt otroligt om det i alla fall är en del av deras betydelse.

För Göteborg i päls blev Per Johansson nominerad till Borås Tidnings Debutantpris och sedan dess har det kommit ytterligare tre romaner. Senast den till Stockholm förlagda Kungsträdgårdens svarta hål. Hur hans författarskap har utvecklats genom åren vet jag ännu inget om men efter att ha läst hans debut blir jag nyfiken. För det som är slående med Göteborg i päls är att den känns färdig och ofärdig på samma gång. Färdig i sin form som är konsekvent i både riktning och manér men ofärdig i delar av innehållet som ibland blir lite väl platt och klyschigt. Men den lovar mycket för de böcker som ju faktiskt nu redan finns och det gör mig mycket glad.