En blogg om böcker

Recensioner

Skogens historia

14 Aug , 2017, 22.46 zacfors

 

Skogens historia
Anna-Clara Tidholm
Kartago

“Det blev morgon den första dagen”. Så börjar Anna-Clara Tidholms bok om vår värld. Där efter följer mer än 100 sidor av till synes enkla meningar och bilder som gränsar till det naiva. Men det är ingen barnbok, inte bara.

Anna-Clara Tidholm är en av våra verkligt kända barnboksförfattare. Ända sedan 70-talet har hon gett barnen nya berättelser så gott som årligen. Men förra året var det så dags för en bok som inte återfinns bland hennes tidigare böcker utan nu bland romanerna.

På ytan är Skogens historia på alla sätt och vis en bok för barn. Korta texter och illustrerade bilder. Men ämnet och hur berättandet görs går inte att begränsa till barnens värld. Tidholm använder sig av ett poetiskt språk som både är underfundigt och mångbottnat för att berätta om världens uppkomst och fall.

Det börjar med den första dagen då alla redan var där och hade fått sina läten. Sedan får vi följa med på en enorm resa genom tid och rum, där istider passerar liksom djur och klimat. Det är monumentalt och samtidigt litet. I bilder och texter möter vi djuren och deras förutsättningar. Tidholm fyller boken med texter som är utmejslade för att fånga det stora i det lilla.

“I skogen fanns många gäster. Ett ögonblick tillfälliga, sedan var de borta. Inne i träden bodde tiden”

“För de som skulle lämna skogen fanns samlingsplatser. När natten kom var tiden inne för uppbrott”

“Nattvandrarna bildade patruller som höll uppsikt. Med tiden blev de blinda och inåtvända”

Anna-Clara Tidholm har skrivit en dystopi eller ja, kanske snarare lekt med perspektiven. Skogens historia är skriven från skogen/världens synvinkel. Som en obekymrad fluga med god överblick får vi syn på vårt egna intåg i historien. Och även om det är enkelt och sker sent i boken (som sig bör) så får det snabbt enorma konsekvenser. Men satt i ett sammanhang av istider, massdöd och långsam men ständig förändring så finns det ändå något hoppfullt i allt mörker. En tro på att vår jord är kapabel att gå vidare så snart även vi människor försvinner, likt en lång vinter eller svårartad skogsbrand.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *