En blogg om böcker

Betraktelser

En anekdot om att glömma

27 Jul , 2017, 09.20 Jessica

 

Är ni bra på att komma ihåg detaljer i böcker? Jag är inte det. Någon enstaka scen kan sticka ut, kanske bara en pytteliten detalj (detaljen i sluttwisten av Gillian Flynns debut Sharp Objects till exempel, den slår mig fortfarande ibland så här många år senare. Ni som läst vet garanterat vilken jag menar..!), men mördare och stora delar av handlingen faller oftast väldigt snabbt i glömska efter att jag har läst ut boken. Främst är det känslan som stannar kvar, jag kan peka på ett hundratal böcker och säga om jag gillade den eller inte. Men vad den handlade om är jag inte nödvändigtvis lika säker på…

Det här är något jag ibland nästan skämmats över, det känns dumt att så mycket av handlingen liksom bara rinner ut genom andra örat (även om jag såklart stornjuter av själva lässtunden). Där har författaren lagt ner sin tid, sitt svett och sitt blod (?) och jag bara glömmer.

Tills då. En dag för något år sedan i bokhandeln där jag jobbar. En man kommer in, ser vagt bekant ut där han hastigt far med ögonen över böckerna och tydligen hittar det han söker, böjer sig ner efter en bok och samtidigt som han gör det hinner jag tänka Men är det inte..?. Han sträcker på ryggen och nickar samtidigt mot mig, ler lite förläget och säger Tack jag tittar bara, eller alltså jag måste kontrollera vad en person heter, jag har alltså skrivit den här boken och jag ska på en intervju nu men jag kommer inte ihåg karaktärens namn!

Jag tänker på honom ibland också, författaren som glömde. Och tänker att det nog är okej att man glömmer lite som läsare också.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *