Litterarum

Lyssnat på ljudbok uppläst av författaren Martina Haag.

”Det är något som inte stämmer” handlar om Petra, gift sedan 15 år tillbaka med Anders, som plötsligt lämnar henne för en annan kvinna. Trots deras gemensamma barn, deras sommarställe, deras löften till varandra.

Boken fokuserar på smärtan en skilsmässa för med sig, och den gör det på ett brutalt ärligt sätt. Ångesten är ständigt närvarande, liksom den hopplösa önskan om att han ska ångra sig och komma tillbaka.

Han kommer att ändra sig, bara det går tillräckligt lång tid. Jag skriver upp varje kvart på ett papper på morgonen och så stryker jag över den när den har passerat. Sen skriver jag upp nästa klockslag och väntar på att få stryka över det. Jag väntar ut livet.
En kvart i taget.
6.15
6.30
6.45
7.00

Det går inte att se denna bok som något annat än självbiografisk. Åtminstone har jag svårt att tänka mig den som fiktiv, med tanke på hur många paralleller huvudpersonen Petras liv har med författaren själv. De flesta som följer med i svensk media kan väl inte ha undgått att läsa om uppbrottet mellan humorboksförfattaren Martina och tv-profilen Erik Haag. Eller hur han sedermera blev ihop med kollegan Lotta Lundgren. Jag uppskattar också hur bokens Petra aldrig skuldbelägger eller demoniserar Klara Boman, Anders kollega och nya tjej.

Men tyvärr lever halva boken inte upp till kvaliteten i skilsmässokapitlen. Vartannat kapitel handlar om skilsmässan, vartannat om Petras tid som stugvakt i Lappland. Dessa är egentligen väldigt ointressanta, och känns oftast som en helt annan bok. Här finns mystiska inslag och känslan av att något kusligt kryper närmare, men jag är inte alls engagerad och vill bara tillbaka till kapitlen som utspelar sig i Stockholm.

Om slutet kan jag inte säga så mycket alls, mer än att det var otillfredsställande och inte direkt minnesvärt – har i princip glömt vad som händer under de sista tio sidorna. Jag funderar på om hela delen i skogen skall tolkas som någon slags metafor för acceptans; att ta sig ur det egna mörkret som likt ett öde fjällandkap sträcker sig över hela ens verklighet. Men det känns alldeles för långsökt.

Boken är helt klart som bäst när Petras egna smärta får ta plats, och verkligen kännas. Jag kan tänka mig att det tar emot att skriva 200 sidor som enbart handlar om uppbrottet och mannen som lämnade en för en annan, men något bättre än denna fjällstuge-episod måste väl ändå finnas.