En blogg om böcker

Recensioner,Självbiografier

Bob Dylans memoarer

6 Feb , 2017, 20.27 zacfors

 

Memoarer: Första delen
Bob Dylan
Norstedts


Att läsa böcker om rockmusiker är idag något av det vanligaste en kan göra. Var och varannan basist verkar nu mera bli med biografi bara tillräckligt lång tid har gått sedan hen var aktuell. Ända in på 90-talet var det annorlunda. Endast de största fick böcker skrivna om sig och formatet kändes fortfarande spännande. Tyvärr har det stelnat i samma takt som mängden böcker ökat och idag går det antagligen att remixa fram nya rockbiografier genom att klippa och klistra i de gamla. Glädjande nog finns det undantag och något oväntat kommer ett av dem från en av rockens verkliga hörnstenar, Bob Dylan.

Memoarer är en i rockbiografiska sammanhang rätt egensinnig historia. Tid och händelser följer inte någon självklar kronologi och istället för fokus på de största händelserna i karriären väljer Dylan, till synes, att berätta om det han tycker har varit viktigast. Lägg till att han även i långformat är en berättare av rang så har du en musikerbiografi av det bättre slaget.

Boken kretsar främst kring hans tidiga år i New York. När han är nyinflyttad och strävar efter att blir en del av staden pulserande folkmusikscen. För någon som är intresserad av rocken och dess historia är det inget mindre än en guldgruva och han sparar inte på guldkornen. Var och varannan sida fylls med platser och personer som ibland har blivit ikoniska och ibland helt enkelt glömts bort. Helheten blir till ett rockhistoriskt resereportage som borde få de flesta att vilja skaffa tidsmaskin.

Att Woody Guthrie har varit viktig för Dylan är ingen hemlighet. Men att ta del av hans egna berättelse om kärleken till Guthries musik är något alldeles extra. Även hans upptäckt av litteraturen är värld sin läsning. Den unga Dylan är i perioder inneboende hos två vänner. De är äldre och betydligt mer bildade än han. Hos dem finns ett rum fullt med böcker, allt i hopa skildrat med en sådan smittande energi att en omedelbart vill slänga allt annat åt sidan och börja kultivera sig på heltid.

Även om boken till stora delar utspelar sig under de där första åren innan Dylan har fått skivkontrakt så görs här och där avstickare framåt i tiden. Inte minst till flytten med familjen tillbaka till New York från Woodstock. En tid då berömmelsens baksidor har börjat visa sig på riktigt och Dylan kände sig som en jagad man. Även inspelningen av 1989 års skiva Oh Mercy skildras ingående. Även om albumet så här i efterhand räknas som hans kanske starkaste från 80-talet så var samarbetet med producenten Daniel Lanois långt ifrån lyckad. Trots det skrivs både arbetet och Lanois fram men största respekt och komplexitet.

Styrkan i Memoarer är Dylans berättande. Det finns något lätt men ändå detaljrikt över allt samman. Han lyckas dessutom flera gånger med konststycket att förflytta Bob Dylan från händelsernas centrum och göra Memoarer till en berättelse om personer, platser och konsten. När han gör det är han som absolut bäst, då förvandlas han från ikon till berättare och det blir betydligt enklare att förstå varför så många människor har velat ge honom Nobelpriset så länge.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *