Litterarum

”Färjan” av Mats Strandberg, Norstedts. Utgiven år 2015.

Den här hyllade romanen av en av ”Cirkeln”-författarna är inte en deckare, men ta bort den övernaturliga aspekten och det skulle kunna vara det. Mer än en handfull POV-karaktärer (point of view, alltså karaktärers genom vilka vi följer berättelsens gång), minutiöst detaljerade beskrivningar av platser, saker, människor och människors handlingar och de korthuggna meningarna staplade efter varandra för att indikera att något hisnande är på gång.

Det positiva med romanen är definitivt karaktärsarbetet; alla känns verklighetstrogna och kusligt bekanta, åtminstone för mig som åkt färja (eller kryssningsbåt som det heter här i Svenskfinland) ett flertal gånger. Det var den andra positiva aspekten med boken, hur bekant allting var: från godissorterna i Tax Freen till de dignande bufféborden av brutalt onödigt mycket mat, från de överfulla dansgolven (och de överfulla passagerarna), till de labyrintliknande korridorerna med obegriplig numrering av hyttarna.

Av karaktärerna föredrog jag att följa tweensen Albin och Lo, partytjejen Madde och paret Calle och Vincent. Den avdankade schlagerstjärnan Dan kändes kusligt verklig och oerhört jobbig som person. Hatade honom från första stund, med andra ord en välskriven karaktär. Var definitivt investerad i att få veta vem som skulle dö och vem som skulle överleva, och hade mina egna favoriter jag hejade på.

Tyvärr vägde det negativa i form av alla onödiga detaljer och det ofta korthuggna språket över det positiva. För en person som älskar att vältra sig i ett ganska direkt språk utan några egentliga känslomässiga djup, med detaljrika beskrivningar av hur ett rum ser ut, hur någon går över en matta i rummet, hur mattan låter och hur lång den är (!) så är detta en fantastisk bok.

Sen ogillade jag också de kursiva passagen av vad POV:n ifråga tänkte, det blev lite fånigt ibland. Och slutet droooooog verkligen ut på sig. 477 sidor av detta kändes för mig som åtminstone 100 sidor för mycket.

Inte ännu läst ”Cirkeln”, hoppas den inte innehåller samma deckar-aktiga språk och långrandiga detaljrapporter.

Men helt klart läsvärd om man vill försjunka in i skräckens värld utan att själv behöva sätta en fot på någon färja.