Litterarum

Jag läser Lauren Olivers nya roman Replica just nu, den är skriven på ett sådant sätt att man kan läsa den på tre olika sätt: från ena hållet (ur en karaktärs perspektiv), ”baklänges” från andra hållet där man får följa en annan karaktär eller rentav så att man vänder boken av och an och läser vartannat kapitel. Intressant idé och imponerande uppbyggt åtminstone hittills – nu valde jag ändå att läsa på det ”tråkiga” sättet med ena delen först, så jag kan ännu inte uttala mig om hur det fungerar när man får läsa det andra perspektivet. Författaren skriver i ett slags förord att läsaren kommer att upptäcka att de kapitel där karaktärerna interagerar med varandra ändå skiljer sig åt en aning (tack och lov, annars hade de ju varit väldigt tråkiga att läsa) och att det naturligtvis är helt medvetet:

Although in many cases you will find identical portions of dialogue occurring from both Gemma’s and Lyra’s perspectives in their respective narratives, you may also notice minor variations in tone and tempo. This was done deliberately to reflect their individual perspectives. […] The minor variations in the novel reflect the belief that there is no single objective experience of the world. No one sees or hears the same thing in exactly the same way […]. In that way we truly are inventors of our own experience.

Så otroligt sant och framför allt intressant med det här greppet! Spontant kommer jag inte på några andra exempel på det här inom litteraturen även om det såklart måste finnas legio, tipsa mig gärna! Ett eminent exempel på det här greppet utgörs dock av tv-serien The Affair där man i varje avsnitt får följa två av karaktärerna och hur det genom först riktigt små medel visas hur olika de uppfattar olika scener och situationer. De bär olika klädesplagg och är av olika åsikt om vem som rörde vem eller hur grälet egentligen började. Fascinerande och väldigt skickligt gjort!