Litterarum

Drömmen att göra ett litterärt magasin är stark hos många. Försök görs hela tiden men ytterst få överlever. I Sverige är det extra påtagligt. Therese Eriksson beskrev det väl här om veckan i sin text Mot bättre vetande. Där målar hon upp en frontalkrock mellan ambition och marknadskrafter. Att göra initierade, lyxiga och smala litterära tidskrifter är liksom inte riktigt möjligt när intresset för den seriösa litteraturen ständigt sjunker. Men måste det vara så? I Sverige så ja, förmodligen, vi är trots allt ett mycket litet land. Att vi någonsin kommer att få tillbaka Bonniers Litterära Magasin är väl något de flesta av oss har slutat hoppas på men andra länder har andra förutsättningar och där händer det andra saker.

Under den senaste femton åren har Gert Jonkers och Jop van Bennekom från sin studio i Amsterdam byggt ett eget litet förlagshus. Det som 2001 började med det högst alternativa bögmagasinet Butt blev med åren en stilrevolution i tidningsvärlden. 2005 startades Fantastic Man som vände upp och ner på idén om vad ett modemagasin för män kunde vara och knappt fem år senare gjorde de samma sak för magasin riktade till kvinnor med The Gentlewoman.

Och 2014 kom så The Happy Reader. I en intervju med AIGA har Jop van Bennekom berättat att det hela var högst odramatiskt. Över en middag började de prata om bristen på tidningar som inriktade sig på läsande och i fall det skulle vara möjligt ta ett nytt grepp om den klassiska litteraturen. The Happy Reader är precis det, ett nytt och i högsta grad samtida grepp kring böcker vi gärna kallar klassiker. Allt klätt i samma känsla för stil som är grunden i både Fantastic Man och The Gentlewoman.

Tematiskt så byggs The Happy Reader kring två delar. Första hälften av tidningen består av en längre intervju med någon för kulturen känd person. Samtalet kretsar kring dennes läsande. Kim Gordon, Alan Cumming, Ethan Hawke och Grimes är några av dem som har medverkat. I den andra delen kretsar allt kring en av Penguin utgivna böcker för ja, The Happy Reader är ett samarbete mellan det legendariska förlaget och tidningsmakarna Jonkers och van Bennekom. Med utgångspunkt i en litterär klassiker blir det sedan redaktionell associationfest. I till exempel Kim Gordon-nummret är det Kakuzo Okakuras The Book of Tea som vrids och vänds på. Där delar temästaren Jeff Koehler med sig av olika bryggningstekniker, japanexperten Roland Kelts skriver om hur vi i väst tolkar japansk kultur och Noel “Razor” Smith berättar om sina erfarenheter av te i olika brittiska fängelser. Ingen vinkel är för smal för att inte prövas. Resultatet är älskvärt. The Happy Reader lyckas med att ta det där nya greppet på den klassisk litteraturen som den så kaxigt sa sig vilja göra. Allt i hoppa i en ytterst vacker förpackning.

Så hur var det nu igen, skulle någon kunna göra något liknande i Sverige? Bokförlaget Natur & Kultur har precis gjort ett nytt försök till ett riktigt påkostat litteraturmagasin. Det heter Revy och tanken är att varje nummer ska utgå från ett litterärt verk. Först ut är Toni Morrisons roman Jazz. Känns greppet igen? Men till skillnad från The Happy Reader är Revy just ett påkostat magasin. Med sina 115 stora sidor på över ett halvt kilo utgör den en direkt motpol till The Happy Readers 64 små sidor i billigt fanzineutförande. Priset och utgivningstakten är också annorlunda, The Happy Reader kostar knappt 50kr i affären och kommer ut fyra gånger om året. Natur & Kulturs litterära Revy går på 250kr och kommer enligt egen utsago ut då och då. Och kanske är det just här det ofta faller för svenska litteraturtidskrifter, ambitionsnivån är alltid skyhög och därför blir det också svårare, och dyrare, att hålla igång.

The Happy Readers likhet med Butt är slående. Det viktiga är inte att göra något pampigt utan helt enkelt göra en tidning om roliga och viktiga ämnen, sak samma om resultatet inte är ett glassigt magasin. Missförstå mig rätt, jag är övertygad om att alla som har försökt att starta litterära tidningar i Sverige också vill överleva sitt första år men jag tror att många går fel i utförandet. Enkelhet är inte att förakta utan snarare något att eftersträva. Att göra något snyggt behöver inte vara dyrt och just därför skulle det vara roligt om nästa välfinansierade försök till litterär tidskrift i Sverige kunde utgå från The Happy Readers fysiska tanke snarare än dess redaktionella idé. För är det något vi behöver så är det litterära tidskrifter som finns kvar över tid.