Litterarum

Våra bloggkollegor borta på Andetag-bloggen har denna Allhelgona-vecka ett #jagtänderljus-tema om sorg och bortgång. Vi tänkte tangera temat litegrann även här på Litterarum, och mitt inlägg kommer att handla om en lite annorlunda sorg, nämligen skilsmässor och några böcker inom det ämnet. Skilsmässor är naturligtvis inte samma sak som döden, snarare innebär kärlekstrubbel mer ett tumult av känslor: rädsla, sorg, ilska, frustration och kanske rentav lättnad? Jag har själv skonats från skilsmässor på nära håll, men känner såklart många som upplevt dem antingen genom sina föräldrar eller i sitt eget havererade äktenskap. Och även om skilsmässa ibland definitivt kan vara rätt lösning, tänker jag mig att det i stunden är som ett öppet sår i själen. En sorg över en kärlekshistoria utan lyckligt slut, över en framtid som inte blev av. Här är mina tips som gett mig en inblick i den smärtan genom fiktionens vidunderliga värld:

Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Det är länge sedan jag läste den här boken, flera år, men jag minns fortfarande att boken kändes. Hur mannen vandrar ut ur det gemensamma familjelivet en dag, efter ett lakoniskt konstaterande att han nog inte älskar sin fru längre. Hur frun blir kvar med barnen, gråter ner i dynan om kvällarna. Huu! Mer skrämmande än många spökhistorier…

Det är något som inte stämmer av Martina Haag. Förra årets stora snackis i alla fall bland mina svenska bokvänner. Mycket kan ha varit självupplevt säger skvallersidorna, men för mig spelar det ingen roll så länge humordrottningen Haag plötsligt visar upp en betydligt mörkare sida. Det jag tar med mig från läsningen är sveket, hur det trots allt överrumplar den kvinnliga huvudpersonen och hur mannen efter att det uppdagats totalt vägrar samarbeta utan bara flyr både psykiskt och fysiskt. Fjärmar sig totalt och går inte längre att nå. Den här boken har en hel del brister också (fjällstugedelen? Slutet?), men som läsare kan man inte låta bli att känna med huvudpersonen och upprört fnysa åt mannen som svek.

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk. Anna och Mats tar sina barn under armen och reser på charter till Italien för att försöka hitta tillbaka till varandra. Fortsättningen, Anna och Mats bor inte här längre, skvallrar om att det inte gick så bra där på resan, men dialogen och karaktärsbeskrivningen är desto bättre i båda romanerna. Hur två människor som känner varandra så bra kan prata så fullständigt förbi varandra, och ha så svårt att mötas trots sin gemensamma historia… Sorgligt.