Litterarum

Vem har kunnat undgå att se och höra talas om Förenta Staternas pågående presidentval? Det här valet, som når sin kulmination om bara några dagar, har blivit omskrivet och diskuterat mer än något annat val i hela världen på många, många år. Helsingin Sanomats USA-korrespondenter Laura Saarikoski och Saska Saarikoski har följt valet på plats ända sedan primärvalet drog igång under sommaren 2015. I höst har de utkommit med reportageboken Trump och vredens Amerika (Trump – Mies kuin Amerikka i finskans original).

Precis som det inför vårt eget riksdagsval 2011 – där Sannfinländarna vann mark med sitt numera idiomatiska iso jytky – inte var många som tog populistpolitikerna på allvar, var det heller inte många som tog Donald J. Trump på stort allvar i början av racet. Efter att ha gjort åtlöje av sig själv redan under det tal där han gick ut med sin kandidatur till Republikanernas presidentkandidat, blev Trump av många förklarad förlorare innan matchen ens hade börjat. Till mångas förtret och chockerade förvåning, men givetvis också mångas förtjusning, tog sig Trump genom primärvalet och blev sedan partiets officiella presidentkandidat, med Demokraternas Hillary Clinton som motkandidat.

För den som följt med valet noga kommer boken om Trump inte med mycket nytt. Många av de skandaler Trump varit inblandad i under sitt liv som framgångsrik entreprenör och miljardärplayboy, och som berörs av duon Saarikoski, har redan dragits fram i offentligheten många gånger om under de senaste sexton månaderna.

Det boken kan tillföra en bredare läsarskara är en inblick i Trumps ungdom, som tävlingsinriktad son till sin tystlåtna far Fred Trump. Fadern uppfostrade sin son till att ”vara en killer”, ett råd som sonen i allra högsta grad (om än inte bokstavligt) tog till sig. Bland annat är det intressant att läsa om att Donald Trump som ung närde drömmar om att bli underhållare, något som kastar ljus både över hans framgångar i tv-formatet (The Apprentice, t.ex.) och hans strategiska sätt att handskas med media under sin presidentvalskampanj.

I och med att boken har skrivits på bara några månader, och sedan i hast översatts av två översättare, Joel Backström och Fredrik Lång, är det givet att den innehåller en del språkligt slarv och också en del upprepningar. Författarna skriver i bokens avslutande kapitel:

Det har sina goda sidor att ha bråttom. I bästa fall kan det ge texten en känsla av oslipad aktualitet – och det är som sig bör när det gäller ett tidsdokument. Entusiasm, nyfikenhet och ovetskap hör till i en bok som den här.

Det är just för den oslipade aktualiteten – känslan att de här sidorna handlar om det som sker precis just nu – den här boken ska läsas, inte för att få en djuplodande analys av Trumps presidentvalskampanj eller den grogrund hans till synes osannolika succé har vuxit fram ur. Därför är det synd att bokens undertitel och vredens Amerika delvis signalerar ett innehåll som inte finns. En annan liten petitess med just undertiteln är att Amerika inte är synonymt med Förenta Staterna, utan består av två hela världsdelar.