Litterarum

Jag har länge tänkt läsa Jenny Diski, uppskattad författare till många romaner och självbiografiska böcker, men först nu har jag kommit mig för att göra det. Hon har bland annat skrivit succéboken Stranger on a Train. Den bok jag har läst heter Apology for the Woman Writing, som delvis är en fiktiv parafras på den franske läkaren och författaren Michel de Montaignes liv och verk. Men boken är mycket mer än en berättelse om Montaigne.

Bokens huvudperson heter Marie de Gournay. Hon bor i södra Frankrike under slutet av 1500-talet. I början av berättelsen är hon en allt mer olycklig ung kvinna som inte verkar ha några utsikter för att någonsin gifta sig – till moderns stora förtret. Hela Maries familj är emot henne. De tycker hon är ful och oduglig. Marie tillbringar hellre tid i sin bortgångne faders blygsamma bibliotek än lär sig laga mat och sköta hushållet. I biblioteket känner hon sig som hemma, där lär hon sig själv att läsa och skriva. Hon lär sig sig också latin och visar sig ha en stor fallenhet för det skrivna ordet. Diski låter läsaren komma Marie ända inpå huden, och man börjar hoppas på att Marie ska få leva det liv hon vill leva. Maries största dröm är något som hennes samtida anser vara otänkbart, och rentav omoraliskt: hon vill bli författare.

Det är dock först då Marie läser den första volymen av Montaignes Essäer som hon på allvar börjar ta de första stegen på sin författarbana. Essäerna, en banbrytande samling texter som fullkomligt vänder Maries liv på ända. Hon utvecklar för varje ny volym av essäer en allt större besatthet av Montaigne. Marie planerar en resa till Paris, och till sist går hennes mor med på att låta henne åka, men bara på villkor att Marie där ska visa upp sig som debutant i de rätta salongerna. I Paris skickar Marie ett brev till Montaigne och övertygar honom att de ska träffas. Montaigne dyker så upp hemma hos Maries morbror som bor i Paris. Det möte som Marie drömt så länge om blir en katastrof, men det kommer ändå att diktera resten av Maries liv. På gott och ont.

Apology for the Woman Writing är en fascinerande mix av historia, fiktion och feminism. Diskis Marie är inte en stark kvinna så som vi är vana att tänka på dem (Lisbet Salander eller Katniss Everdeen till exempel, kvinnor som ges fysisk styrka och en krigares habitus). Marie är bångstyrig, ambitiös. Hon är också irrationell – och det är inte bara jag som manlig läsare som anser det, det är precis så hon porträtteras av Diski. Kort sagt gör Marie det hon måste göra för att kunna upprätthålla sin tro på sig själv i ett samhälle som undertrycker och förlöjligar henne, även om det leder till att hon försätter sig i situationer där hon inte kan annat än förlora och även om det leder till att hon bygger sitt liv på att konstant ljuga för sig själv. Visst är Marie stark, men det är en styrka som då den ägs av kvinnor ofta klassificeras på nedvärderande sätt.

Det här är den första bok jag läser av Diski men kommer definitivt att läsa fler. Maries berättelse är gripande, överraskande och, bäst av allt, oavbrutet engagerande. Det är inte heller en nackdel att Diski fick mig att återvända till de pocketvolymer av Montaignes essäer jag har hemma i bokhyllan.