Litterarum

Jag skulle gärna vilja säga att jag formades av romaner och lyrik men så är det inte. Under mina tonår var det inte författare och böcker som fångade mig, istället var det skribenter och reportage. Mitt titthål ut i världen var inte biblioteken utan en oansenlig liten kiosk i korsningen Nygatan, Kungsgatan som med Örebro-mått mätt hade ett oerhört utbud av tidningar.

Först var det engelsk fotboll med Match och Shoot, sedan hårdrock i Okej, Metal Hammer och Kerrang. Under gymnasiet blev det mode, musik och design med Face, i-D, Ray Gun, Form, Bibel och POP. Tyvärr var de tidningarna oftast alldeles för dyra men tur då att biblioteken ändå fanns. Ok, stadsbiblioteket tog varken in Ray Gun, i-D eller Face men Form och POP hade de och därför blev jag där och då en hängiven biblioteksbesökare.

Något av det verkligt fina med böcker är att det ofta går att få tag i, även långt efter det att de gavs ut. Böcker har, till skillnad från tidningar, tilldelats ett värde som gör att det via bokhandlare, bibliotek, antikvariat och vår egna bokhyllor lever väldigt länge. Dessutom finns det en betydande återutgivningskultur inom litteraturen som gör att äldre böcker då och då uppmärksammas på nytt.

För två år sedan beslöt sig förlaget Telegram att göra något åt bristen på gamla reportage och genom Telegram Journalistik började de helt enkelt med att ge ut texter som publicerades i svenska tidningar under 80-, 90- och 00-talet. Bland de över 200 återpublicerade (e-bok och trycksak) reportagen finns bland annat Bobo Karlssons klassiska text om 80-talets stora New York-droger, Nils Petter Sundgrens legendariska reportage från en porrbiograf i gamla Klara, Kristin Lundells gedigna genomgång av den svenska hardcorescenen och Per Hagmans romantiska betraktelse över den Franska rivieran. Att titta igenom alla dessa titlar och författarnamn, se ursprungliga publiceringsdatum och val av ämnen så är dessa reportage något av en historieskrivning om hur Sverige blev urbant, vi får en uppsättning nycklar till vår egna moderna historia.

Liknande initiativ finns så klart även på andra håll. Inte minst Svenska Dagbladets satsning på att göra podcasts av sin extremt stora essäskatt eller det enorma arbete entusiasterna bakom Pop vi mins lägger ner när de digitaliserar samtliga nummer av tidningen POP. Flera projekt likt dessa lär följa för mycket av det som gavs ut innan eller i början av interners existens är fortfarande svåråtkomligt. Jag kan bara önska och drömma om att få ta del av liknade satsningar på litteratur- mode- och konstkritiken, de politiska analyserna och arkitekturreportagen.