Litterarum

För den som nyligen läst Sveriges största kultursidor har det varit svårt att undvika ekopoesin, essäer och recensioner samt reaktioner på dessa har duggat tätt sedan i slutet av juli, det har med andra ord uppstått en så kallad kulturdebatt.

Huvudpersoner i dramat är författarna Jonas Gren, Johannes Heldén och Aase Berg samt kritikerna Mats O Svensson och Viola Bao. Både Jonas Gren och Johannes Heldén är aktuella med varsin diktsamling där människans inverkan på naturen är central, Gren med ”Antropocen – Dikt för en ny epok” (10TAL Bok) och Heldén med Astroekologi” (Albert Bonniers). Detta uppmärksammades i två längre texter, först i Dagens Nyheter sedan i Svenska Dagbladet.

I DN kopplade Mats O Svensson de båda diktsamlingarna till ekopoesibegreppet samt satte dem i en så väl litterär- som filosofisk kontext genom att hänvisa till författare så som Katarina Frostenson, Ida Börjel, Pernilla Berglund, Anna Hallberg och Bruno Latour. Bara några dagar senare publicerades en text med liknande riktning i SvD där litteraturkritikern Viola Bao skrev en essä om en ny ekopoetisk strömning som enlighet henne inkluderar författare så som Theis Ørntoft, Åsa Maria Kraft, Fredrik Nyberg, Agnes Gerner, Øyvind Rimbereid, Anna Hallberg, Aase Berg och så klart Johannes Heldén och Jonas Gren. Just Aase Berg skulle visa sig få en större roll i det som senare skulle följa. Några dagar efter att essän publicerats recenserade Bao även Jonas Greens “Antropocen. Dikt för en ny epok”.

Men tillbaka till Aase Berg. Mellan publiceringarna av Mats O Svensson och Viola Bao publicerade hon en text i DN om en annan trend i samtidslitteraturen. I verk av författarna Helen Macdonald, James Rebank och Olle Svalander tyckte hon sig se en längtan att lära nytt av djuren, som en reaktion mot den brist på sammanhållning många säger sig känna i dagens samhälle. Den texten, men även Svenssons och Baos, fick debattören och författaren Lisa Gålmark att reagera. På Aftonbladet Kultur skrev hon om den historielöshet hon tyckte sig se i de senaste veckornas texter. Hon listade författare som hade sysslat med exakt samma frågeställningar och passade samtidigt på att ifrågasätt behovet av nya begrepp (ekopoesi) för gamla företeelser.

Självfallet kunde detta inte gå obemärkt förbi och några dagar senare svarade Aase Berg i DN med att kalla Gålmarks uppräkningar av författare för “en nyckfull oförankrad kanon av ekoförfattare” och menar att hennes invändningar bara är tröttsamma förenklingar.

Ungefär samtidigt som Bergs svar blev delar ur Johannes Heléns “Astroekologi” upplästa i Sveriges Radios program Dagens dikt och Stockholms Stadsbiblioteket bjöd plötsligt in till en afton i ekopoesins tecken med, jag ni gissade rätt, Jonas Gren och Johannes Heldén i samtal med Viola Bao.

Och här är vi alltså nu. Idag måndag är det ekopoesi i Observatorielunden utanför Stadsbiblioteket och flera reaktioner lär följa, både på den kommande kvällen men också på de texter och recensioner som redan har skrivits. Att detta skulle vara spiken i kistan på något som nyligen har bubblat upp igen är svårt att tro, möjligen får det inte lika mycket utrymme på de största kultursidorna men det brukar ju sällan vara slutet för någonting nu mera.

Och för den intresserade finns det redan mycket läsvärda texter och recensioner som knyter an till de senaste veckornas diskussioner, bland annat litteraturvetaren Sofia Roberg initierade text i Feministiskt perspektiv och Bernurs recension av Jonas Grens “Antropocen. Dikt för en ny epok”.