En blogg om böcker

Betraktelser

Jag ger upp: The Martian

16 Aug , 2016, 12.27 Julia

 

Läs Jessicas text om att ge upp böcker här!

För närmare tio år sedan började jag läsa ”Den kvinnliga eunucken” av Germaine Greer. Plågade mig igenom halva boken tills jag slutligen erkände mig besegrad och gav upp. Och oj, vilket dåligt samvete jag fick. Hade inte precis njutit av boken eller förstått mycket alls, men ändå. Likande känsla infann sig då jag avbröt ”Gerald’s lek” av Stephen King med bara ett tiotals sidor kvar. Varför är jag oklar över, vill minnas att jag tyckte om boken. Kanske skulle den återlämnas på biblioteket och har jag kom mig bara inte för att låna om den.

Det är alltså väldigt sällan som jag ger upp en bok. Tvingar mig igenom det mesta, även om jag inte riktigt tycker om den. Tolkiens ”The Fellowship of the Ring” är en sådan, tyvärr. ”The Magicians” av Lev Grossman ville jag tycka om pga. magi, men den tog mig flera månader att läsa och har inte varit speciellt sugen på uppföljarna. Och så allt med Haruki Murakami. Har gett upp honom totalt efter tre lästa (eller ska vi säga genomlidna) böcker, absolut inget för mig.

Den senaste boken jag behövde ge upp ångrar jag nästan redan då jag precis returnerat den till biblioteket. Andy Weirs ”The Martian” började bra och är superintressant och fascinerande (älskade filmen), men jag förstår liksom ingenting. Okej, han försöker överleva på Mars, på olika sätt. Han försöker skapa vatten på ett ställe där inget vatten finns och få saker att växa i jord utan växtlighet. Så långt är jag med. Men det är så många tekniska beskrivningar och förkortningar som går mig förbi att det inte är kul att läsa, helt enkelt. Plus att huvudpersonen som i början kändes lite smålustig mest blev irriterande efter bara några sidor.

Lite dåligt samvete har jag nog, men mest är det kanske synd då jag verkligen såg fram emot att läsa boken. Men, alas. Livet är ändå för kort för att läsa böcker som inte bara känns bra.

Vad har ni gett upp på sistone?

Läs också

11 kommentarer

  1. Mikael skriver:

    Jag började läsa Sonen av Philipp Meyer, som är nån slags realistisk men episk western. Den var bastant och bra, jag rekommenderar den verkligen till folk som orkar följa med tre generationer simultant. Själv lärde jag mig att jag föredrar ett kortare och mer intensivt händelseförlopp i de böcker jag läser.

    • Julia skriver:

      Det låter ju onekligen intressant, men kan förstå att det blir jobbigt med simultant berättande. Kanske hade det fungerat bättre om alla berättelser kom var för sig?

  2. Ida skriver:

    Jag hatar att ge upp böcker mitt i, men har blivit bättre på det de senaste åren. Förr fick jag alltid dåligt samvete om jag inte avslutade en bok, men nu känner jag oftast att det inte är värt det att plåga sig igenom något som man tycker är tråkigt. Jag gör det fortfarande ibland, men i slutändan känns det aldrig riktigt värt det ändå.
    Den senaste boken jag gav upp var Birgitta Stenbergs Apelsinmannen. Kom väl halvvägs ungefär och tyckte de var riktigt intressant till en början, men sedan tappade jag intresset.
    Håller förresten med om Murakami. Har läst två eller tre av hans böcker, men har aldrig fastnat för honom. Vad är grejen??

    • Julia skriver:

      Jag tror det är en grej man inser förr eller senare, speciellt om man är sådan som vill läsa mångt och mycket! Man hinner helt enkelt inte med allt det bra om man läser det dåliga också. Åtminstone inte jag, som är en relativt långsam läsare. Och ja ännu om Murakami, tänkte det handlade om översättningen och försökte läsa honom på engelska med ”Hard-boiled Wonderland and the End of the World”, men den boken gav jag faktiskt upp efter bara några sidor. Så tråkigt! Fast synd på en fantastisk titel.

  3. Henrik skriver:

    Hej!

    Som en person som har studerat naturvetenskapliga ämnen tyckte jag väldigt mycket om the martian, den var nog en av de mest lättlästa böckerna jag läst på länge och jag sysslar inte med riktigt svåra böcker :). Jag tyckte inte heller att huvudpersonen blev irriterande. Mycket av humorn var ju sarkastisk och ”gömd” i det tekniska språket, fysik och kemi för det mesta. Jag kan tänka mig nog att om man inte är insatt i dessa ämnen så kan det bli svårt.

    Har förstått att Weirs nästa ska vara mer scifi. The Martian var ju ändå väldigt trovärdig.

    mvh.
    Henrik

    • Julia skriver:

      Kan tänka mig att man blir van vid hans egenskaper senare i boken! Och jo, i övrigt tyckte jag om språket (läste på engelska), men jag kom på mig själv att zona ut och tänka på annat då det blev tekniskt. Ibland tyckte jag att tekniken tog lite för mycket plats. Det var lättare i filmen där man faktiskt kunde se exakt vad han gjorde 🙂

  4. Tor Lillqvist skriver:

    Jag gav upp (eller hoppade över dussintals sidor i taget) Neal Stephensons ‘Seveneves’. (Hans tidigare böcker, speciellt ‘Cryptonomicon’ och ‘The Baroque Cycle’ -trilogin, älskade jag och läste noggrant, och borde läsa på nytt snart. Jag läser dem alltså på originalspråket.)

  5. Tomas Hanell skriver:

    James Joyces Ulysses. Gav upp redan i första kapitlet, boken står kvar i hyllan, dock. Om man nu skall ge upp en enda bok, tror jag att man bra kan välja denna. Lovar att jag inte är den enda!

    • Julia skriver:

      Hehe, ja, har nog den på min ”att läsa”-lista men kommer nog knappast att ta itu med den i första taget! Joyces noveller tycker jag dock om.

  6. L8 skriver:

    Hemingway.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *