Litterarum

Ett fenomen som jag bekantat mig med det senaste året är bokbaksmälla, literary hangover eller book hangover på engelska. Detta kan förklaras som en känsla av matthet och, ibland kanske, sorg över att en bok tagit slut. Då och då kan det hända att känslan infinner sig efter en bok som inte ens varit särskilt bra, men som på något sätt påverkat en. Ibland gör en bokbaksmälla det svårt att plocka upp en ny bok direkt, och det kanske behövs flera dagar förrän en riktigt har smält den förra boken.

Senaste bok som gav mig denna känsla var Korkea-ahos ”Onda Boken”, men den varade inte speciellt länge. Jag är kluven till boken – den har en fascinerande och medryckande intrig som gjorde att jag ville fortsätta läsa, men i övrigt kan jag inte säga att jag tyckte om den särskilt mycket. Dialogen kändes inte naturlig (kanske för gymnasieelever men inte 20+are?) och så kvinnoporträtten sedan… Folkets podd har ett avsnitt där de diskuterar detta litegrann, ta och lyssna om ni är intresserade.

Andra böcker som gett mig en påtaglig bokbaksmälla är ”Lilla Stjärna” av John Ajvide Lindqvist, ”Jenny” av Jonas Gardell (fruktansvärd bok, själva handlingen alltså) och givetvis den sista ”Harry Potter”-boken, ”Harry Potter and the Deathly Hallows”. Den känslan minns jag fortfarande idag, fast det är nio år sedan jag läste den och därmed avslutade en serie jag i princip spenderat hela mina tonår tillsammans med.

Åh. Nästan ingenting i denna värld är vättre än en gemytlig boksmasmälla. Vilka böcker har gett er en sådan känsla?