Förra veckan befann jag mig populärkulturellt i fängelsernas värld. Från Sharon Boltons Daisy in Chains med den fängslade seriemördaren tog jag så gott som direkt steget vidare mot M.R. Careys Fellside som utspelar sig nästan enbart i ett kvinnofängelse på Yorkshires dimmiga hedar. Och om kvällarna, som i så många andra hushåll, rullade fjärde säsongen Orange is the New Black på tv:n hemma hos oss.
Men det här var ändå populärkultur jag valt själv, och som jag visste vad de handlade om tematiskt, må så vara att det blev en oväntat kraftig fängelsebetoning. Konstigare blir det när vitt skilda böcker ”pratar” med varandra på helt oväntade sätt.
Så som att den fängslade mördaren i Daisy in Chains viker origamiblommor samtidigt som jag får hem ett recensionsexemplar av ungdomsboken Du, bara (Anna Ahlund) där följebrevet har en riktig och varje nytt kapitel en illustrerad origamifågel. När har jag senast läst om origami, hur råkar de här böckerna passera mina händer så tätt inpå varandra?
Samma känsla som när man lär sig ett nytt ord på engelska, eller kanske läser om något fenomen man inte känt till sedan tidigare. Sanna mina ord: det ordet eller fenomenet kommer att dyka upp max tre böcker längre fram!
Jag älskar när det blir så. När böcker kommunicerar med varandra bortom sina egna universum. Men jag hajar till varje gång det händer.
Här bloggar
Julia Wickholm, Mathias Rosenlund, Zac Fors och Jessica Andersin har en sak gemensamt: böcker. På bokbloggen Litterarum möts de och delar med sig av sitt brinnande intresse. Här hittar du lästips, inspiration, recensioner och diskussioner – allt som en läsande människa kan önska sig.
JA! Älskar också det här fenomenet! Mitt bästa var nog karaoke-grejen. Det kan inte finnas så många böcker där två av huvudpersonerna sjunger You’re the one that I want på karaoke tillsammans men jag lyckades iaf läsa två av dem efter varann ;D (Färjan och The Game Plan – en romance av Kristen Callihan)
Knäppt! Det känns så häftigt, och nästan skrämmande när det händer 😀