Litterarum

Läser för tillfället Kaj Korkea-ahos roman ”Onda boken” (samtidigt som tre andra böcker…) och oj vad fort det går. Läst mer under de senaste dagarna än på hela månaden hittills. Jag tycker om böcker som går snabbt att läsa utan att för den sakens skulle vara direkt lättlästa, simpla eller banala, och Kaj Korkea-ahos bok är inget av det. En perfekt sommarbok, med andra ord.

Den påminner mig, inte till språket eller handlingen men till en viss detalj, om en av mina favoritböcker när jag var yngre; ”The end of Mr Y” av Scarlett Thomas. I den får huvudpersonen Ariel tag på en bok som bär på en förbannelse: läser du den så dör du. I Kaj Korkea-ahos bok sägs läsaren hamna i helvetet efter att ha läst Leander Granlunds ”Ur lifvets sorgesamma dunkel”.

Böcker med förbannelser eller som bara inte bör läsas är ett intressant och kusligt fenomen. Något så konkret som en bok, lite papper med ord på, kan väcka skräck och ångest så våldsam att konsekvenserna blir förödande. I ”Den oändliga historien” av Michael Ende beordras Bastian att inte läsa boken med samma namn, vilket han såklart ändå gör. Och ärligt talat skulle jag knappast låta bli att ens skumma igenom en bok som sägs vara förbannad. Är jag ensam?

Det säger också en del om vår samtid. Det finns hundratals böcker som ännu idag är förbjudna på vissa områden eller som du behöver vara 18 år för att låna på biblioteket (t.ex. ”American Psycho” av Bret Easton Ellis i Australien). Det finns böcker som väckt anstöt som idag ses som riktiga klassiker. Och det finns böcker som fått människor att begå ofattbara dåd, som de unga män som begick självmord efter att Goethes ”Den unge Werthers lidanden” publicerats år 1774.

Och är det inte just orden som är vårt starkaste vapen?