Litterarum

”This boy will be famous, a legend. I wouldn’t be surprised if today was known as Harry Potter day in future. There will be books written about Harry, every child in our world will know his name.”
– Minerva McGonagall, s. 15, ”Philosopher’s Stone”

För nitton år sedan idag, den 26 juni 1997, gav förlaget Bloomsbury ut den tidigare okända författaren J.K. Rowlings debutroman, ”Harry Potter and the Philosopher’s Stone”, i England. Föga anade någon av dem vilket stort intryck boken och de efterföljande sex böckerna i serien skulle komma att ha på en hel generation, och flera generationer att komma.

”Philosopher’s Stone”, ”De vises sten” på svenska, är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker. Många anser den vara ganska barnslig, och visst, här finns inte riktigt samma mörker som i de senare delarna. Men det var fortfarande här som jag, tretton år gammal, introducerades till magin och spänningen som är Hogwarts, skolan för häxkonster och trolldom som Harry och hans vänner går på. Jag läste den år 2001, ett år efter att den publicerades på svenska. Har tidigare skrivit om detta möte här.

Harry Potter rolled over inside his blankets without waking up. One small hand closed on the letter beside him and he slept on, not knowing he was special, not knowing he was famous, not knowing he would be woken in a few hours’ time by Mrs. Dursley’s scream as she opened the front door to put out the milk bottles, nor that he would spend the next few weeks being prodded and pinched by his cousin Dudley…He couldn’t know that at this very moment, people meeting in secret all over the country were holding up their glasses and saying in hushed voices: ”To Harry Potter – the boy who lived!”
– s. 18, ”Philosopher’s Stone”

Och resten är historia. Den 1 februari 2017 ska min syster och jag se ”Harry Potter and the Cursed Child” i London.