Litterarum

I mitt exemplar av den nordamerikanska författaren Harper Lees roman To Kill A Mockingbird (1960) – som på svenska heter Dödssynden – står det att jag har köpt och läst boken år 2009. I sju år har alltså romanens hjälte Atticus Finch, denne sydstadsadvokat som för en envis kamp för rättvisa och mänskliga rättigheter, levt i mitt sinne.

To Kill är en enastående roman som hör till mina starkaste läsupplevelser. Harper Lee har skrivit en av de fåtal böcker – mästerverk, rätteligen – där konstnärlig vision och filosofiskt innehåll gjuts ihop till en skön, övertygande och eggande helhet. Det finns så mycket att säga om boken, och det finns så mycket som redan har sagts.

Det finns också mycket att säga om bokens författare. Nelle Harper Lee. Hon började sin bana med att studera juridik, i en familj där både pappan och äldsta systern var yrkesverksamma jurister. Det var ändå författare Harper ville bli. Bland de tidigaste alstren fanns dikter som publicerades i en dagstidning som hennes framgångsrika pappa hade köpt. Hon hade också tidigt börjat hitta på och skriva berättelser tillsammans med sin barndomsvän Truman Capote. Harper övergav juridiken och flyttade till New York för att förverkliga sin dröm om att skriva böcker. I New York arbetade hon bland annat i en bokhandel och som försäljare åt ett flygbolag. Och sent om kvällarna och på nätterna, ända in på småtimmarna, skrev hon.

Casey N. Cep har skrivit en vacker minnestext över Harper Lee för The New Yorker. Så här sammanfattar hon Lees författarambitioner under den här tiden:

She arrived in Manhattan not knowing how to do the work, but knowing the work she was meant to do: creating an elegy for the South she had known that was also a prophecy of the South to which she hoped to return.

År 1960 publicerades så äntligen Harper Lees elegi och profetia över den amerikanska Södern. Följande år tilldelades Lee det prestigefulla Pulitzer-priset. Resten är historia. I dag läser skolelever över hela världen To Kill A Mockingbird. Professorer håller föreläsningsserier om den. På många Best Of-listor åker den långt upp i topp.

För egen del är det Atticus Finchs milda men oerhört strävsamma temperament och hans känsla för social rättvisa som etsats fast i mitt läsande sinne. Jag tycker att jag känner honom så bra. Rentav så bra att jag inte har tänkt läsa Harper Lees Go Set A Watchman, som publicerades så sent som i fjol höstas. Men jag vet inte så mycket om den boken, som lär vara ett tidigt utkast till To Kill. Jag har inte läst recensioner av boken. Jag har inte följt med de många diskussioner som har förts i sociala medier. Jag vill inte. Jag vill bevara Atticus Finch och de andra huvudpersonerna i boken – Scout, Jem och givetvis stackars Tom Robinson – precis som de är.

Det har ibland ryktats om att det egentligen var Truman Capote som skrev lejonparten av To Kill A Mockingbird. Men det är bara skitprat.

Harper Lee dog strax innan hon skulle fylla nittio år. Hon bodde då bara några kvarter från det hus där hon föddes, i staden Monroeville i Alabama, i djupa Södern – den plats hon drömt om, älskat och genom sin författargärning varit med om att forma.

(Inlägget är redigerat och korrigerat 23.2.2016.)