Litterarum

För ett par år sedan utkom Marguerite Duras bok Att skriva, första gången i svensk översättning. Det är en slags poetik. Duras skriver om att skriva. Om vad det är, hur det ser ut, varför en gör det.

Hon säger bl.a. så här, i översättning av Kennet Klemets:

Man kan tala om en skrivandets sjukdom. […] Det finns en skrivandets galenskap som är inuti en själv, en skrivandets rasande galenskap, men det är inte därför man är galen. Tvärtom.

Det låter inte muntert direkt. Men jag känner ändå igen mig i det. Det finns något i Duras ord som liknar det jag själv ibland har tänkt och känt inför skrivandet. Och faktum är att jag kommer att tänka på att själv i min debutbok formulerade mig på det här sättet:

Jag skriver för att stävja ett vansinne som inte omringar mig men som stiger upp ur mitt inre.

Det är inte heller någon särskilt munter tanke. Att skrivande och sjukdom kopplas ihop så intimt av en del författare måste väl te sig lite märkligt för många andra.

Skrivandet handlade för mig, medan jag skrev min debutbok, om att ringa in någonting ångestfyllt och tungt, och att sedan fästa det vid en konkret yta som dittills hade varit osynlig, formlös, men som småningom trädde fram genom själva berättandet. Jag var kanske på jakt efter känslan av att jag verkligen äger min egen berättelse. Det kan också ha handlat om det enkla men avgörande faktumet att skrivandet gav mig en känsla av stabilitet och trygghet.

Lite tidigare i samma bok skriver Duras att ”allt får plötsligt en betydelse i förhållande till vad man skrivit” – ja, också där känner jag igen mig. Livet, litteraturen; litteraturen, livet.

Jag har så många gånger fått frågan om varför jag envist håller fast vid böckerna och skrivandet även om det minsann inte är lukrativt (min debutbok handlar om min självupplevda relativa fattigdom), och egentligen skulle jag vilja be alla som frågar mig så läsa Att skriva av Duras. Hos henne finns det budskap som även jag själv har försökt basunera ut: litteraturen är livsviktig. Åtminstone kan den vara det för många.