Litterarum

I’ve seen it happen over and over again: a black person gets killed just for being black, and all hell breaks loose. I’ve Tweeted RIP hashtags, reblogged pictures on Tumblr, and signed every petition out there. I always said that if I saw it happen to somebody, I would have the loudest voice, making sure the world knew what went down.
Now I am that person, and I’m too afraid to speak.

Black Lives Matter är en folkrörelse som uppkommit ur de orättvisor, det hat och det våld som svarta personer fått utstå genom historien. Det handlar om de omtalade morden på Trayvon Martin, Michael Brown, Sandra Bland och Philando Castile med flera, mord där fokus läggs mer på offrets eventuella brottsregister än förövarens val att döda.

The Hate U Give av Angie Thomas är en av förhoppningsvis många fler böcker på temat. Karaktärerna och handlingen är fiktiva, men starkt förankrade i verkligheten. Boken är väldigt, väldigt aktuell och viktig, en bok som alla borde läsa. Speciellt unga personer.

Starr är sexton år gammal och bor med sina föräldrar, sin yngre bror och sin halvbror i fiktiva Garden Heights, ett område med främst svarta invånare av lägre samhällsklass och där drogproblem och gängupprörelser är vanliga. Starr är van vid att höra pistolskott och bilar som kör förbi deras hus med däcken tjutande. Hennes pappa har suttit i fängelse när hon var liten, men hennes föräldrar bestämde sig tidigt att ge Starr och hennes bröder en chans att komma bort från området. De går därför på den prestigefyllda skolan Williamson, med överlägset mest vita, rika och privilegierade elever.

Boken inleds med att Starr bevittnar sin vän bli skjuten till döds av en polis. Genom boken följer vi henne i hennes sorg, och tar del av reaktionerna hos människorna omkring henne. I Garden Heights leds protester, i media spekuleras kring den dödades kopplingar till droghandel och huruvida han var beväpnad, och Starrs relation till sina kompisar sätts på prov. Kan hon berätta för dem att hon är det anonyma vittnet som det pratas om i media? Hur ska hon förhålla sig till sin vita pojkvän? Hur ska hon bete sig när en vän uttrycker sig rasistiskt?

”It’s fried chicken day!” she says. ”You and Maya were just joking about it. What are you trying to say?”
I keep pacing. 
Her eyes widen. ”Oh my God. You think I was being racist?”
I look at her. ”You made a fried chicken comment to the only black girl in the room. What do you think?”
”Ho-ly shit, Starr! Seriously? After everything we’ve been through, you think I’m a racist? Really?”

Starrs vän Hailey är ett ypperligt exempel på hur vardagsrasism fungerar även bland dem som påstår sig vara antirasister. Hailey är vit och feminist, men det hindrar henne inte från att utföra handlingar bottnade i ren och skär rasism. Hon ifrågasätter Starr när denne lägger upp en bild på Emmett Till, en 14åring som mördades 1955, på sin Tumblr (en slags bloggportal). Under ett korgbollspel drar hon ett skämt om friterad kyckling – en rasistisk stereotyp – på Starrs bekostnad, men förstår inte varför Starr blir upprörd.

Väldigt många så kallade antirasister hävdar konstant sin rätt att få använda rasistiska termer eller dra rasistiska skämt. De vägrar förstå den historia som ligger bakom exempelvis n-ordet eller friterad kyckling-stereotypen. Rasism är inte bara att kalla sig själv för rasist för att man hatar andra ”raser”, rasism är ett strukturellt fenomen som sker på ett samhälleligt plan genom bland annat ord och handlingar. Det är också därför som rasism mot vita inte existerar – det finns inte och har aldrig funnits ett strukturellt förtryck av vita. Personer av annan etnicitet kan bete sig diskriminerande eller vara elaka mot vita, men det kommer aldrig att vara rasism.

Daddy once told me there’s a rage passed down to every black man from his ancestors, born the moment they couldn’t stop the slave masters from hurting their families. Daddy also said there’s nothing more dangerous than when that rage is activated.

Thomas språk är ledigt och dialogerna trovärdiga. Hon gör Starr till en karaktär att identifiera sig med trots att man inte alls är bekant med vad hon upplevt i sitt liv. Överlag är karaktärerna mångbottnade, vari ligger det svåra med t.ex. Hailey – hon är inte enbart en rasistisk person utan också en nära vän som tar Starrs parti när hon bråkat med sin pojkvän. Boken är inte en historielektion eller en pekpinne, men relevant för läsare oavsett bakgrund. För rasifierade kan den erbjuda en röst, för vita en inblick i hur det är att växa upp i ett rasistiskt samhälle, och förhoppningsvis kan den vita läsaren lära sig av det.

Starrs familj beskrivs med en stor värme och humor, både när de skojar med varandra eller tröstar. De står alltid på Starrs sida och vill hennes bästa – även om hon inte alltid förstår det själv. Starrs post traumatiska stress efter att ha sett mordet och oro inför att vittna inför en jury skär sig med hennes vilja att påverka samhället och hedra sin väns minne. Hon känner skuld och maktlöshet, och vill göra något, men vet inte vad. Hur skall man lyckas få människor att lyssna till någon vars historia alltid ignorerats?

People say misery loves company, but I think it’s like that with anger too. I’m not the only one pissed – everyone around me is. They didn’t have to be sitting in the passenger’s seat when it happened. My anger is theirs, and theirs is mine. 

The Hate U Give (från Tupac Shakurs förklaring av orden Thug Life: The Hate U Give Little Infants Fucks Everybody), liksom Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, är en av årets viktigaste böcker. Jag tror och hoppas att den här boken bara är en i ledet av böcker med representation av alls slags historier, öden och människor. De behövs.

Bild från The Telegraph.