Det finns många orsaker till att jag läser. En är att jag får uppleva världar, miljöer och tankar jag kanske inte annars skulle göra i det verkliga livet. Nordpolen eller Australien, inga problem på fiktionens vingar!
En annan, helt motsatt orsak är igenkänning, att se en annan människa genom fiktiva karaktärer på pricken beskriva känslor jag själv känt. Det är så häftigt att nästan känna en rysning av välbehag när orden träffar helt rätt, när en situation eller känsla kläs i ord på ett sätt man själv inte hade kunnat kommunicera men som beskriver det man själv någon gång upplevt så väl att man bara gapar.
Jag älskar båda delarna, de är för mig lika värda som orsaker att ständigt fortsätta läsa. Däremot tror jag att man kan ha perioder i livet då den ena orsaken blir viktigare; antingen söker man desperat efter igenkänning eller sedan vill man fly det vanliga livet och så djupt in i fiktionen man kan komma. För tillfället tippar min bokvåg över på sökandet efter igenkänning, inte bara naturligtvis, jag kopplar också av det med några avslappnande fiktiva mord eller två, men ändå så pass mycket att det går att se ett mönster. Föräldraskap är nämligen det jag för tillfället, föga förvånande, letar efter på hyllorna i bokhandeln och på biblioteket. Tipsa mig gärna!
Föredrar ni det bekanta eller det obekanta när ni läser?
Här bloggar
Julia Wickholm, Mathias Rosenlund, Zac Fors och Jessica Andersin har en sak gemensamt: böcker. På bokbloggen Litterarum möts de och delar med sig av sitt brinnande intresse. Här hittar du lästips, inspiration, recensioner och diskussioner – allt som en läsande människa kan önska sig.