Litterarum

Bok: The Girl on the Train (på svenska ”Kvinnan på tåget”)

Författare: Paula Hawkins

Efter ”Gone Girl” av Gillian Flynn har boomen med böcker som har innehåller ordet ”girl” i titeln bara ökat. ”The Girl With All the Gifts” av M. R. Carey, ”Pretty Girls” av Karin Slaughter, ”Girls on Fire” av Robin Wasserman och rätt och slätt ”The Girls” av Emma Cline. Förra veckan läste jag ut ”The Girl on the Train” av Paula Hawkins, nu också aktuell som film med Emily Blunt i huvudrollen.

Till skillnad från filmen som utspelar sig i New York är boken försedd till utkanten av London. Rachel, arbetslös och alkoholiserad 30+are, tar morgontåget in till huvudstaden varje dag. För bara lite mer än ett år sedan såg hennes liv helt annorlunda ut – man, hus och jobb. Men allting förändrades, och nu är en av hennes största (och enda) ljusglimtar i vardagen att iaktta människorna som bor i de viktorianska husen nära tågrälsen. Ett av de husen bodde hon själv i förut, med sin man Tom. Nu bor han där med sin nya fru.

There are familiar faces on these trains, people I see every week, going to and fro. I recognize them and they probably recognize me. I don’t know whether they see me, though, for what I really am.

En dag får Rachel syn på något som försätter bollen i rullning, och ju längre in i boken vi kommer desto mer nystas trådarna i det komplicerade garnnystanet upp. Hawkins språk är otroligt fängslande, jag sögs in i historien direkt och hölls kvar sida efter sida. Ångesten och den krypande spänningen är så påtaglig att jag blev rädd för att läsa boken sent på kvällarna, men mot slutet kunde jag helt enkelt inte lägga ner den utan läste ut allting under en natt.

I never learn. I wake with a crushing sensation of wrongness, of shame, and I know immediately that I’ve done something stupid.

Mot slutet tappade den något i själva berättandet. Det kändes kanske lite för mycket förklarande, lite för utdraget helt enkelt. Det hade kunnat bli mer öppet. Men de positiva aspekterna väger helt klart över, och slutet är inte dåligt precis. Jag älskar att Rachel är en såpass komplicerad karaktär som begår misstag efter misstag, hur hon kämpar och ger upp om vartannat. Synd att detta inte togs med i filmen, Emily Blunt ser på sin höjd lite vardagstrött ut.

Vill gärna läsa fler böcker med slitna och trasiga kvinnor i huvudrollen. Har ni några tips?