En blogg om böcker

Deckare,Recensioner

Recension: Sommarön av Eva Frantz

20 Jul , 2017, 13.05 Julia

 

(Bild från Jennas blogg.)

Jag kanske inte är någon mästare på deckare, direkt, men blev ändå ganska förvånad över hur lite detta kändes som en deckare, trots att den marknadsförts som en. För det första är boken under 300 sidor, och det är vad jag upplevt ganska kort för att vara en deckare. Åtminstone på basen av de mastodonta tegelstenarna jag sätter in i deckarhyllan på mitt biblioteksjobb. Jag hade också väntat mig mycket mer av denna bok rent mysterie- och mordmässigt.

Mer än en tredjedel av Sommarön är inledning där karaktärerna presenteras. Det är gemytliga och irriterande personligheter om vartannat, och trots att karaktärerna är flera är dom ganska lätta att skilja åt. Man följer nästan alla karaktärer lika mycket, och i början skapas dynamiken i deras relationer, och man får veta små detaljer om var och en.

Vid sidan av berättelsen som utspelar sig i nutid finns kursiverade kapitel som handlar om Storasyster och Lillebror. Är dom besökare på Sommarön i en annan tid? Eller är dom rentav ett villospår? Dessa kapitel erbjuder på den mystik som inte tar sig till Sommarön förrän mot mitten av boken. Och när det väl blir spännande så når det inte riktigt klimax för mig. Jag väntade mig att det skulle hända ännu mer, något ännu galnare.

Miljön är dock fantastisk för en kuslig berättelse, och kanske varför jag tycker det är synd att Frantz inte tog ut svängarna ännu mer. Hade kunnat läsa 200 sidor till med diverse intriger som utspelar sig i skärgårdsidyllen. Att ta något fint och harmoniskt och göra det fult och makabert är otroligt fascinerande.

Avslöjandet i slutet blev ingen överraskning för mig eftersom jag redan hade listat ut det mesta. Bäst tyckte jag om miljö- och karaktärsskildringarna och hur stereotypt finlandssvenska alla är utan att bli stereotyper. Har träffat så gott som alla personligheter på riktigt, det var lustigt att läsa om.

För mig är den här boken mer en roman med mystiska inslag än en renodlad deckare i finlandssvensk miljö. Men vad vet jag. Jag läser ju sällan deckare.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *