Litterarum

I helgen var det så dags för den andra upplagan av Stockholms litteraturmässa. Efter förra årets lågmälda succé var förväntningarna kanske lite orättvist högt uppskruvade. För det var ju något alldeles extra som blev till på Kulturhuset för ett år sedan.

Där litterära tillställningar lätt blir svårtillgängliga, både rent fysiskt men även mentalt, lyckades litteraturmässan trolla bort hindren. För det är inte helt enkelt att känna sig välkommen när samtal förs i salar bakom stängda dörrar om sådant som kan upplevas som lite väl smalt för många. Kulturhuset som byggnad löser mycket av det otillgängliga då samtalen förs på öppna ytor som är till för att passera samtidigt som förra årets program var en utmärkt blandning av smalare och bredare programpunkter.

Årets mässa återvände till Kulturhuset och de öppna ytorna men programpunkterna var något smalare än förra året. Trenderna på den svenska marknaden för översatt litteratur, essäns renässans och diktöversättningar må vara väldigt intressanta ämnen men inte direkt publikfriande. Antalet programpunkter var också något färre än 2016. Det i kombination med att inga namn riktigt gick att jämföra med förra årets Ann Jäderlund och Athena Farrokhzad bidrog nog till att mängden besökare som rörde sig på mässan kändes något färre än förra året.

Mässan skulle inte vara någon mässa utan möjligheterna att köpa böcker. Att i ett och samma rum kunna träffa några av våra allra finast mindre förlag är minst sagt en lyx. För precis som det pratades om under samtalet om marknaden för översatt litteratur så är det hos de mindre förlagen bredden i svensk bokutgivning syns som allra mest. Mässan har som idé att alla utställare får samma yta oavsett vilka de är. Vilket förra året fick till följd att Bonniers inte syntes mer än ett svårt nischat förlag som Alastor Press. Ett sympatsikt grepp som helt vänder upp och ner på hur det ser ut på till exempel Bokmässan i Göteborg.

Den ideell förening som anordnar litteraturmässan ska vara väldigt nöjda med vad de åter igen har lyckats åstadkomma. Att Stockholm nu för andra året i rad har en stort litterärt händelse på våren som kompletterar höstens betydligt smalare Stockholm Literature är på alla sätt och vis utmärkt. Vi får verkligen hoppas att Stockholms litteraturmässa får återkomma även nästa år, för är det något vårt land behöver just nu så är det fler och inte färre platser för litteraturen.