En blogg om böcker

Recensioner,Reportageböcker

Flash Boys

14 Mar , 2017, 10.00 zacfors

 

Flash Boys
Michael Lewis
W. W. Norton & Company

Få författare har så konsekvent haft fingret på den amerikanska finansmarknadens puls som Michael Lewis. Från 1989 års mycket uppmärksammade debut Liar’s Poker, via den enormt framgångsrika The Big Short fram till 2014 års Flash Boys.

Liar’s Poker handlar om Wall Street på 80-talet. Lewis jobbade själv där som obligationsmäklare för skandalbanken Salomon Brothers. Det är samma bank som dyker upp i Tom Wolfes Fåfängans fyrverkeri, även den ett porträtt av den tidens amerikanska finansmarknad. I The Big Short tecknade Lewis en bild av vad som ledde fram till den internationella ekonomiska krisen 2008. 2015 gjordes den till storfilm med bland andra Christian Bale, Ryan Gosling och Brad Pitt i rollerna och nominerades till inte mindre än fem Oscars. Flash Boys är en fortsättning på allt det där. Den ställer frågor om vad hände sen, vad som kom efter kraschen?

Det korta svaret är tekniken och det är precis där Flash Boys tar sin början. Vi får följa med på resan för att bygga ett nytt, hemligt och verkligt snabbt fibernätverk mellan börserna i Chicago och New York och vi får träffa Sergey Aleynikov. Han är den utvecklare som 2009 arresterades av FBI anklagad för att ha stulit kod av sin tidigare arbetsgivare, banken Goldman Sachs. Där ifrån målar sedan Lewis upp bilden av den nya moderna finansmarknaden som stavas HFT, High-frequency trading. Högfrekvenshandel är den diametrala motsatsen till det gapiga börsgolvet som inte längre finns. Högfrekvenshandel är datorer och algoritmer.

I denna snabba nya värld finns möjligheter för den som förstår hur allt hänger ihop. Väldigt få av de traditionella aktörerna gör det, där emot finns det andra som förstår. De vet att det finns enorma pengar att göra i de gråzoner som uppstår när regelverk och teknik inte längre passar hänger ihop. Vi får följa den 35 åriga kanadensaren Brad Katsuyama som sa upp sig från sitt mycket välbetalda jobb hos Royal Bank of Canada för att på något sätt få ordning på ett ekonomiskt system han själv inte längre trodde på. Flash Boys berättar historien om hur Katsuyama och gänget omkring honom försöker förstå vad som har gått fel och hur det ska kunna fixas.

Michael Lewis är mästerlig på att inleda kapitel. Vinkeln och orden är som vägda på våg och tillsammans blir det så snyggt och smart att det knappt går att värja sig. Och det behövs. För det krävs verkligen en berättartalang utöver det vanliga för att få något så torrt och vansinneskomplicerat som algoritmisk handel att framstå som både spännande och greppbart.

Flash Boys är inte bara en berättelse om den amerikanska marknaden för värdepapper utan också en skildring av personerna bakom. Vid sidan av Lewis styrka att snabbt fånga sina läsare så är hans talang för att skapa karaktärer minst lika imponerande. Det är som att hans blick ständigt fastnar lite vid sidan av där de flesta av oss skulle ha tittat. I de skrymslena finner han sina ingångar till att skissa fram en person du egentligen vill läsa en hel bok om. Karaktärerna som målas upp i Flash Boys är inte de klassiska Wall Street-lejonen vi har vant oss vid. Här finns inga Gordon Gekko-typer som bufflars sig fram. I den mån de ens nämns är det som referenser till en annan tid, ungefär lika moderna som de dinosaurier de på flera sätt liknar. I stället är det nördarna som blir porträtterade. Människor som ofta inte är särskilt talföra och som hellre löser matematiska problem i stället för att festa. Det är underhållande och skulle med största sannolikhet kunna användas som propaganda för att göra läxorna och gå klart skolan.

Flash Boys är ett imponerande verk som passar utmärkt in i den tavla Michael Lewis håller på att måla över det moderna USA. Imponerande för sin ambition att förklara något väldigt svårt på ett sätt som får människor att bli intresserade och engagerade. En form av folkbildning om en så vill. Jag ser fram emot att med jämna mellanrum fortsätta få dessa rapporter från ekonomins frontlinjer. För jag kan inte tänka mig att detta är det sista han har att säga i ämnet. Berättarglädjen i Flash Boys skvallrar nämligen om att han har fortfarande tycker att det är alldeles för roligt och viktigt för att sluta nu.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *