En blogg om böcker

Fantasy,Recensioner,Unga vuxna

Recension: Six of Crows

15 Jan , 2017, 20.50 Julia

 

Den första boken jag läste ut i år var Leigh Bardugos fantasyroman ”Six of Crows”, del ett i en duologi. Boken utkom år 2015 och har dykt upp här och där i mitt instagramflöde och på Goodreads. Men av någon anledning var jag inte särskilt intresserad av att ta itu med den. Det kan ha varit handlingen som avskräckte mig:

Ketterdam: a bustling hub of international trade where anything can be had for the right price—and no one knows that better than criminal prodigy Kaz Brekker. Kaz is offered a chance at a deadly heist that could make him rich beyond his wildest dreams. But he can’t pull it off alone…

Först och främst – sex huvudpersoner är väldigt många att hålla reda på och jag blir lätt stressad om det finns fler än två karaktärer som tar lika mycket plats i en bok. För det andra kändes det inte så intressant med ett gäng tjuvar. Hur skulle jag kunna känna empati för dem? Men tji fick jag.

Baksidestexten är egentligen väldigt ytlig – vilket är bra, då den inte avslöjar för mycket, men också något missvisande, eftersom ”criminal prodigt”-termen bara är en sida av myntet.  Karaktärerna i romanen är bland de mest avskydda i sitt eget område kallat The Barrel, och de lystrar gemensamt till namnet the Dregs.  De stjäl, slåss och gör kupp efter kupp mot betalning av makthavande personer mer korrupta än dem. Alla har legat på allra lägsta botten innan de fick en plats i gänget. Alla är under tjugo år men ändå hunnit vara med om obeskrivlig ondska. Alla kämpar med sina egna psykiska – och ofta även fysiska – demoner.  De flesta är föräldralösa.

Kaz Brekker didn’t need a reason. Those were the words whispered on the streets of Ketterdam, in the taverns and coffehouses, in the dark and bleeding alleys of the pleasure district known as the Barrel. The boy they called Dirtyhands didn’t need a reason any more than he needed permission – to break a leg, sever an alliance, or change a man’s fortunes with the turn of a card.

De fem karaktärerna, vars ögon vi följer boken igenom, är så olika att det är ingen konst att skilja dem åt. Det finns bra med mångfald, och representationen av olika kulturer och etniciteter är ett plus. Den sjuttonåriga ledaren av The Dregs, Kaz Brekker, har ett funktionshinder. Sällan inom populärkultur som funktionshinder får vara något annat än negativt, eller det som definierar en person. Men här är det bara något Kaz har, något som påverkar hans liv men inte definierar hans personlighet eller på något sätt drar ner hans status som den mest badass personen i hela Barrel-distriktet.

Some people see a magic trick and say, “Impossible!” They clap their hands, turn over their money, and forget about it ten minutes later. Other people ask how it worked. They go home, get into bed, toss and turn, wondering how it was done. It takes them a good night’s sleep to forget all about it. And then there are the ones who stay awake, running through the trick again and again, looking for that skip in perception, the crack in the illusion that will explain how their eyes got duped; they’re the kind who won’t rest until they’ve mastered that little bit of mystery for themselves. I’m that kind.

Karaktärerna är mångfacetterade: sårbara, bräckliga, jobbiga och envisa, men samtidigt starka, sega och beredda att dö för varandras skull. Fast ibland är de också beredda att döda varandra – för bästa vänner är dom inte precis heller. De är roliga; dialogen, som flyter på bra, är rapp och den svarta humorn som jag älskar (när den sparkar uppåt, inte ner) är lustig utan att bli banal.

Kärlek och romantik får givetvis en plats i romanen – det är ju trots allt young adult fantasy – men inte så det stör på något sätt. Det kompletterar historien perfekt och lämnar ändå mest rum för intrigen, som är halsbrytande och nästan lite för episk ibland.

Förra året kom den andra och avslutande delen ”Crooked Kingdom” ut. Tyvärr, kan man tycka, jag hade gärna velat ha mer! Ser fram emot att läsa den och se hur det ska gå, för första boken slutar nämligen med lite av en cliffhanger.

En riktigt bra första bok för detta år.

No mourners – no funerals.

Läs också

2 kommentarer

  1. Frida skriver:

    Åh, jag gillade också Six of Crows massor! Jag har också läst Bardugos Grisha-trilogi och älskade den, men i SoC har hon utvecklat sitt universum ännu mer, och karaktärerna har mycket mer djup i denna duologi.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *