Litterarum

Magnus Londen skrev nyligen ett inlägg på Svenska Yle om sin läsning av finlandssvensk litteratur. Han skriver att han fått uppgiften att bestämma vilket som är årets ”bästa” (skribentens egna citationstecken) finlandssvenska skönlitterära verk. Diskussionen om hur de bästa litterära verken utses kan vi lämpligen lämna till ett senare tillfälle, nu tänkte jag fokusera på hur fina verk som de facto har getts ut i Svenskfinland i år. De är många, så jag kommer här att tipsa om några som intresserar mig själv, som jag antingen redan har läst eller som jag inom kort kommer att läsa.

För ett par veckor sedan läste jag Karin Erlandssons roman Missdåd. Det är en pusseldeckare om ett mord som sker utanför småstaden Nykarleby. Här samsas journalister med poliser, åldringar med präster, ungdomar med tynande medelålders par. Erlandssons språk är, precis som i debuten Minkriket från 2014, stringent och ledigt, med en avslappnande frånvaro av övertydligheter och krumbukter.

En av de böcker som utkommit i höst som jag sett allra mest fram emot är romanen Laudatur av Peter Sandström. Jag har inte hunnit läsa den än, men eftersom jag älskade hans förra bok, Transparente Blanche – och eftersom jag ryktesvägen hört bra saker om den nya boken – ser jag fram emot att göra det så fort jag bara hinner.

En annan pärla i årets utgivning är diktsamlingen som om m av Heidi von Wright. Jag har tyckt om von Wrights tidigare diktsamlingar, men jag personligen tycker att den här är hennes hittills starkaste. Här samsas det minimala med det rent gigantiska. Små förskjutningar av ord och företeelser sker mellan raderna, diktjagets observationer av miljöer och tidsspann är exakta och ofta riktigt underhållande. Läs!

Hannele Mikaela Taivassalos nya roman In Transit verkar lovande – inte minst för att jag hört nämnas att den på vissa sätt för tankarna till hennes roman från 2007, Fem knivar hade Andrej Krapl, den av Taivassalos böcker jag hittills har njutit allra mest av. In Transit verkar också den behandla många av de teman författaren opererar med i tidigare böcker: gränser, resor, frågor om jaget och förhållandet till den andra.

Den sista bok jag tipsar om med bifogad bild är Henrika Ringboms poetiska essä Elden leende. Jag är inte helt säker på vad jag förväntar mig av den här boken, men sedan jag tidigare i år hörde Ringbom läsa ett stycke ur essän känner jag mig rätt säker på att det blir en fascinerande och givande läsning. Boken handlar, enligt förlagets beskrivning, om en efterlängtad resa till Japan, om minnen av jaget som åttaåring iklädd den kimono hon fått som gåva av sin far, om minnen av en mor som i misstag dricker sig berusad på sake, med mycket mera. Essän som form är som bäst fantastisk och överrumplande, men det är bara en av orsakerna till att jag ser väldigt mycket fram emot Elden leende.

________

Den här listan var som sagt bara ett litet urval ur årets utgivning av finlandssvensk litteratur, det finns många fler verk som är värda att läsas och uppmärksammas. Några av dem är De tysta gatorna av Tomas Mikael Bäck, Den lilla svarta av Sanna Tahvanainen, Stilla dagar i Mejlans av Claes Andersson, Sommarön av Eva Frantz, samt nyutgåvan av Ediths brev som sammanställts av Hagar Olsson.

Jag hör ofta människor säga att de gärna skulle läsa mer, men att de inte hinner. Magnus Londen skriver i det inlägg jag länkade till här ovan att han först inte trodde att han skulle ha tid för all läsning när han tog emot sitt uppdrag. Men så tackade han ja, och då gick det så här: ”Föga anade jag att uppdraget skulle leda till att jag fick en sommar. En perfekt sommar.” Så kan det gå.

Har ni läst böcker ur årets finlandssvenska bokutgivning som jag inte har nämnt? Tipsa oss gärna om dem i kommentarsfältet!

Essä, Finlandssvensk litteratur, Poesi, Roman