Litterarum

När jag bodde i Göteborg mellan 2008 och 2009 och studerade åkte jag buss från Centralstationen till skolan. På vägen till busshållplatsen låg en PocketShop, och åtminstone varannan dag gick jag in där innan jag tog spårvagenen till kollektivet jag bodde i då.

Snabbspola till maj 2009 då jag ska flyga hem. Personen vid check in meddelar att min väska har en övervikt på 19 kilo, vänligen betala. Orsaken var en hel del med pocketböcker, flera av dem fortfarande olästa. Ajdå.

Jag köper böcker av flera olika orsaker. Oftast för att jag hört bra om den, endera genom min Instagram där jag så gott som enbart följer andra bok-konton, eller genom Goodreads, en slags Facebook men enbart med fokus på böcker. Ibland är baksidetexten på en bok spännande nog att fånga mig direkt. Ibland är layouten på framsidan iögonfallande, intressant eller helt enkelt bara för snygg för att ignorera. Och ibland hänger det bara på titeln. ”The Psychic Book of Deliverance Dane” av Katherine Howe, ”Death and the Penguin” av Andrey Kurkov och ”Houdini Heart”  av Ki Longfellow är böcker jag köpt i princip enbart för titelns skull.

En del böcker har jag också köpt för att de första raderna varit tillräckligt fascinerande för att få mig att vilja läsa vidare. Hittade boken ”The Lie Tree” av Frances Hardinge via Frida (tusen tack!) och köpte den nyligen. De första meningarna får tala för sig själva helt enkelt.

The boat moved with a nauseous, relentless rhythm, like someone chewing on a rotten tooth. The islands just visible through the mist looked like teeth, Faith decided. Not fine, clean Dover teeth, but jaded, broken teeth, jutting crookedly amid the wash of the choppy grey sea. The mailboat chugged its dogged way through the waves, greasing the sky with smoke.