En blogg om böcker

Författare,Klassiker

Nattens skogar av Djuna Barnes

2 May , 2016, 20.32 Mathias Rosenlund

 

Nattens skogar av den amerikanska författaren Djuna Barnes är, som Merete Mazzarella sa då jag mötte henne i parken tidigare i dag och visade henne den bok jag läste, en av 1900-talets mytiska romaner. Barnes är lovprisad av storheter som William Burroughs, David Foster Wallace och T.S. Eliot, som alla nämner just Nattens skogar (Nightwood i original) som hennes bästa verk. T.S. Eliot har skrivit ett förord till boken, ett förord som hör till litteraturhistoriens mest kända.

barnes

Djuna Barnes

Nattens skogar (1936, först utgiven i svensk översättning av Thomas Warburton år 1956) är en roman om mellankrigstidens Europa. Huvudpersonerna i boken myllrar omkring i Europa; Paris, Berlin, Wien, och en del av dem gör avstickare till USA när det blir för trassligt i deras liv. Vi lär känna Felix, Nora, Jenny och Robin, samt den enigmatiske doktor Matthew O’Connor. Doktorn är den motor som driver berättelsen. De andra råkar slumpvis stöta på honom i olika sammanhang, och genom hans långa monologer (han älskar att hålla låda och gör det oblygt och rasande) lär vi känna de andra.

Dem vi lär känna bäst är Nora och Robin. De förälskar sig i varandra, och skildringen av deras lesbiska kärlek har gjort Nattens skogar till en ständigt förekommande bok på gay studies-kurser runt om i världen. Det är lite synd att boken så ofta förekommer bara i den kontexten, eftersom den vore förtjänt av att läsas som stor litteratur, inte enbart som en queer klassiker. Nattens skogar hör hemma på vilken klassikerlista som helst. Nora och Robin älskar varandra intensivt och stormigt. Den besvikelse och bitterhet som följer därpå är lika intensiv, och tragisk.

Nattens skogar

Det finns en vagt surrealistisk underton i romanen. Den kommer bäst till uttryck i doktor O’Connors monologer, i hans metaforer och ofta lika sinnliga som filosofiska liknelser. Den gode doktorn levererar också många maximer om människans tillstånd som han formulerar som en slags aforismer, ta bara de här två som exempel:

Människan har inget fotfäste som inte på samma gång är en kompromiss.

Människan skapar sin historia med ena handen och hindrar den med den andra.

Nattens skogar är kanske mest intressant läst som idéroman, snarare än som relationsroman. Det är möjligen lite ambitiöst av mig att kalla en bok vars omfång är blotta 140 sidor för en idéroman, men det är så jag betraktar den. Det är kärleken som utforskas, kärlekens idé, kärlekens möjligheter och omöjligheter. Och, icke minst handlar boken om den besatthet som kärleken kan innehålla.

Boken har av vissa läsare kallats för nyckelroman iom. att bokens Nora är en lätt beslöjad fiktionalisering av Barnes själv, och Robin sägs innehålla drag av två av författarens älskarinnor.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *