Litterarum

För lite över en vecka sedan, närmare bestämt lördagen den 23 april, var det William Shakespeares 400:de dödsdag. Tänk er! Vilka författare som lever och skriver idag kan vi tänka oss ännu läses om 400 år? Så absurd tanke. Nåväl. Vår första gästbloggare, Anna-Karin Ratcovich, skrev ett hyllningsinlägg om Shakespeare, läs det om ni ännu inte gjort det.

Jag tänkte ta upp min egen, något nostalgiska kärlek för Shakespeare. Först måste jag erkänna att jag inte läst en enda av hans pjäser i sin helhet. Tror jag kan ha läst ”Romeo och Julia” någon gång, men är inte säker på om jag faktiskt lusläste allt eller om jag skummade över vissa delar. Däremot har jag sett olika filmatiseringar och diverse teateruppsättningar av pjäsen, och åh vad mitt fjortonåriga hjärta bultade för den tragiska kärlekshistorien mellan dessa två.

Måste ju briljera med att jag fortfarande kan så gott som hela introt till pjäsen utantill, på engelska.

 Two households, both alike in dignity,
In fair Verona, where we lay our scene,
From ancient grudge break to new mutiny,
Where civil blood makes civil hands unclean.
From forth the fatal loins of these two foes
A pair of star-cross’d lovers take their life;
Whose misadventured piteous overthrows
Do with their death bury their parents’ strife.
The fearful passage of their death-mark’d love,
And the continuance of their parents’ rage,
Which, but their children’s end, nought could remove,
Is now the two hours’ traffic of our stage;
The which if you with patient ears attend,
What here shall miss, our toil shall strive to mend.
– ur ”Romeo and Juliet”

Obs: spoiler alert.

Jag älskade också ”En midsommarnattsdröm”, speciellt filmatiseringen av den med Calista Flockhart i rollen som Helena, den i Christian Bales Demetrius djupt olyckligt förälskade (som jag så lätt kunde identifiera mig med, buhu). Det gick så långt att jag, när jag praktiserade på Teaterhögskolan år 2002 eller 2003, skrev ut ett citat och satte upp på min vägg, där det stannade i flera år efteråt.

Your virtue is my privilege: for that
It is not night when I do see your face,
Therefore I think I am not in the night;
Nor doth this wood lack worlds of company,
For you in my respect are all the world:
Then how can it be said I am alone,
When all the world is here to look on me?
– ur ”A Midsummer Night’s Dream”

Vilka citat minns ni med speciell värme? På t.ex. Goodreads går det ganska lätt att hitta citat om en söker på sina favorittitlar och författare.