Litterarum

För bara någon vecka sedan läste jag om en bok som gjorde mig både glad och ledsen. Nämligen In Gratitude av Jenny Diski.  Mitt skuttande hurra över en ny bok av författaren till bland annat de fantasiska självbiografiska verken Stranger on a Train och Skating to Antarctica, förbyttes snabbt i sorg över att det här är en bok om cancer och att vara döende. Att hon är döende, något jag förvisso var medveten om men som ändå kan vara tungt att läsa om. Jag fasar för den dag jag kommer att se tweetsen om att hon har dött, själv skriva det blogginlägget här på bloggen. Att hon inte längre finns kvar annat än i sina böcker och tryckta ord.

”Jaha, en cancerdagbok”, lär Diski ha konstaterat om sitt skrivande, och oroat sig för att den inte skulle medföra något nytt. Same story, same ending. Om man får tro The Guardians recensent Blake Morrison är boken – som förutom cancer och döden även handlar om skrivande och vänskapen med Doris Lessing – dock ”the story Diski most needed to tell”.

Jag kommer att köpa boken så snart jag bara kan. En bok jag både vill och inte vill läsa.