En blogg om böcker

Recensioner,Tips

Hunger av Roxane Gay

4 Aug , 2018, 18.30 Julia

 

(Bild från The New Yorker)

Detta år alltså! Jag har nästan enbart läst böcker jag tyckt väldigt bra om, och ett par som klättrat upp på listan över mina favoriter genom tiderna. Borde kanske göra en sådan lista någon gång? Vet inte hur många böcker det skulle bli – tio, femton, trettio? Får bli ett senare blogginlägg.

Under sommaren har jag läst mycket barn- och ungdomslitteratur, men också en fantastisk memoar som alla behöver läsa.

“This is a memoir of (my) body because, more often than not, stories of bodies like mine are ignored or dismissed or derided. People see bodies like mine and make their assumptions. They think they know the why of my body. They do not.” 

Roxane Gay är en amerikansk författare känd för bland annat essä-samlingen ”Bad Feminist” och novellsamlingen ”Difficult Women”. ”Hunger” är hennes memoar, som bär undertiteln ”A Memoir of (My) Body”. ”My” inom parentes, eftersom hon inte bara berättar om sitt eget förhållande till sin kropp, eller hur andra personer förhåller sig till den, men också om kroppar i allmänhet och feta kroppar i synnerhet.

Gays ord går rakt in i märgen. Hon beskriver det fruktansvärda övergrepp som hände när hon var tolv, det som satte allting i rullning. Det som gjorde att hon ville fly från sin kropp, barrikera sig, göra sig själv stor, ogenomtränglig och oattraktiv, allt för att skydda sig själv. Hon berättar om hur folk höjer på ögonbrynen när hon innan ett författarsamtal presenterar sig som författaren som ska hålla samtalet. Som om tjocka personer inte skulle kunna skriva böcker.

Utöver berättelsen om kroppar skriver Gay om det som blev hennes räddning; litteraturen. Både läsandet och skrivandet gav henne en oas där hon kunde släppa allt och fly in i en annan värld. Genom fantasin möjliggjordes sådant som hon annars inte kunde föreställa i verkligheten, som att hon är modig, smart eller rolig. Som läsare tycker jag hon är allt detta. Hon skriver också om matlagning, om hennes förhållanden, om att komma ut till sina föräldrar.

”People prefer the stories of the too-skinny girls who starve themselves and exercise too much and are gray and gaunt and disappearing in plain sight.” 

Något som fascinerade mig var när Gay beskrev hur vi ser på ätstörda personer som är smala versus ätstörda tjocka. De smala, anorektiska kropparna presenteras i media som något tragiskt på ett nästan vackert sätt, där vi ska förfasas de magra kropparna men samtidigt bli undermedvetet avundsjuka på deras viljestyrka. För det är ju vad en tjock kropp enligt samhället saknar: total självdisciplin. Dokumentärserier och -filmer som handlar om tjocka personer inger oss inte samma känsla av empati, utan snarare blir vi äcklade och skakar på huvudet åt hur någon kan äta så mycket och tillåta sig att bli så stor. Visst, vi tänker säkert ofta lika om anorektiska personer: hur kan man vilja sluta äta? Men detta, att totalvägra näring, är för oss ändå ett mycket större mysterium, något nästan magiskt, jämfört med att äta för mycket. En person som har anorexia ses så självklart som sjuk, både fysiskt och psykiskt. Men en tjock person ses i första hand som lat, dum, någon som inte kan tygla sina känslor.

Att läsa Gays ord är både hjärtskärande och skrattframkallande, tankeväckande och förargande. Jag vill inte att vårt samhälle ska se ut såhär, där tjocka personer aldrig får vara annat än sin kropp, där de inte ens kan gå till läkaren på grund av halsont utan att få rådet att gå ner i vikt. Som om det skulle hänga ihop.

“In yet another commercial, Oprah somberly says, “Inside every overweight woman is a woman she knows she can be.” This is a popular notion, the idea that the fat among us are carrying a thin woman inside. Each time I see this particular commercial, I think, I ate that thin woman and she was delicious but unsatisfying. And then I think about how fucked up it is to promote this idea that our truest selves are thin women hiding in our fat bodies like imposters, usurpers, illegitimates.” 

Läs boken.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *