En blogg om böcker

Recensioner,Unga vuxna

Recension: Ormbunkslandet av Elin Bengtsson

8 Jul , 2017, 09.00 Julia

 

Ormbunkslandet nominerades till Augustpriset för bästa barn- och ungdomsbok år 2016. Den handlar om Margit och Mika som är syskon, men också något mer. Något som samhället ser på som avvikande, äckligt, förbjudet. Boken inleds med att Margit flyttar till Malmö, plötsligt och sådär bara, med bara några veckor kvar av gymnasiet. Hon har den enorma turen att flytta in i ett kollektiv med Paco och Ina, de politiskt engagerande ungdomarna som går på demonstrationer, äter linssoppa och ockuperar hus.

Hennes liv i Malmö, med arbetet på kyrkogården, de komplicerade känslorna för Ina och saknaden efter Mika, varvas med berättelser från hennes barndom. Hennes och Mikas barndom. De har levt i symbios ända sedan hon föddes, då han bara är fjorton månader äldre. Det sägs aldrig uttalat när deras sexuella förhållande inleddes, men nog väldigt tidigt, kanske redan i början av tonåren. På deras hemliga plats, Ormbunkslandet, får de vara sig själva, men också krigare, soldater, leva ut sin fantasier och den kärlek som omvärlden inte kan acceptera.

Boken försöker varken motivera varför incest mellan två samtyckande syskon borde accepteras, men fördömer det heller inte. Den handlar i första hand om Margits väg till att bli en egen individ, utanför sin koppling till Mika. Hur ska hon klara sig själv, i en ny stad, i en ny gemenskap där hon känner sig utanför? Hur ska hon relatera till sin kropp, till sin identitet, som alltid tidigare definierats utifrån och i samband med sin bror?

Samtidigt känner jag mig skeptisk till ifall Bengtsson vill jämföra homosexuell kärlek med incest, eftersom båda förekommer i boken och boken själv frågar sig frågan, ”vilken kärlek är fin”? Dessa två kan och bör ändå inte jämföras, eftersom incest (som inte är en sexuell läggning) är förbjudet med all rätta för att skydda dem som far illa av det. Homosexualitet i sig självt skadar ingen, medan incest gör det. Men ett förhållande mellan två samtyckande vuxna syskon då? Ska det förbjudas bara av principskäl?

Boken kanske väckte mer frågor än gav svar, men ibland är det bara så det är. Bengtssons språk är vackert och symboliskt. För mig gick det inte att läsa boken utan att känna att Margit och Mika hörde ihop på ett sätt som andra inte kan förstå, och fast jag inte förstår det så gjorde språket att jag kom nära den känsla av förvirring och skam som Margit känner, något hon och Mika är så ensamma om. Rädslan för att bli upptäckt, och ångesten över att inte accepteras, att ses som pervers och sjuk, beskrivs träffsäkert och hjärtskärande och går rakt in.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *