En blogg om böcker

Recensioner,Romaner

Recension: De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

20 Jun , 2017, 09.00 Julia

 

(Bild från Jönköpings-Posten)

En av årets svenska romaner är Johannes Anyurus De kommer att drunkna i sina mödrars tårar. Anyuru (född 1979) har tidigare gett ut poesi och romaner, och han har nominerats till Augustpriset två gånger, 2009 för Städerna inuti Hall (poesisamling) och 2012 för En storm kom från paradiset (roman). Blir det tredje gången gillt i år för Anyuru återstår att se, men jag blir ganska förvånad om inte De kommer att drunkna i sina mödrars tårar nomineras. Kanske den till och med tar hem priset.

Boken börjar med ett terrordåd i Göteborg den sjuttonde februari. Tre maskerade personer tar sig in på en bokhandel och håller ett antal kunder som gisslan. En serietecknare känd för sina satiriska (rasistiska?) teckningar får en kniv mot sin strupe. Men så plötsligt känner en av personerna att något inte står rätt till. Hon känner att hon är på helt fel ställe. Två år senare träffar berättarjagets författare henne på en sluten anstalt och tar del av hennes märkliga berättelse.

Flickan säger att hon kommer från framtiden, från en plats som kallas Kaningården. Där har muslimer isolerats och kallas sverigefiender, och Riddarhjärtan patrullerar på gatorna. Allt efter ett terrordåd mot en bokhandel i Göteborg, sjutton år tidigare. I hennes värld finns iWatch, artisten Oh Nana Yurg och Liat, tjejkompisen som hon delar drömmar och rädslor med. I denna värld, i vår värld, kallas hon Annika och sägs vara belgisk medborgare. Men det kommer hon inte ihåg, hon talar inte ens språket. Hon talar svenska, och minns inte sitt riktiga namn, men säger att hon kallades Nour, och att hon kommer från en framtid där terrordådet i bokhandeln blev början på en förändring och en förödelse.

Jag skriver till dig som inte kommer att kunna tro att det jag berättar kan hända i Sverige. Du kommer att tro att jag ljuger eftersom du fortfarande tror att du är svensk.

Jag tyckte speciellt mycket om de kapitel som handlade om den dystopiska framtiden, även om de var våldsamma och kusliga, kanske mest i hur trovärdigt de beskrivs. Är det egentligen en så stor skillnad på framtiden i boken och på dagens samhälle där papperslösa ständigt lever i hot, där flyktingförläggningar bränns ner och där staten inte lägger tillräckligt med pengar på bostadshus för de från lägre samhällsklasser, vilket gör att hundra människor får sätta livet till i en brand som i en annan stadsdel kunnat förhindras? Är det så stor skillnad på framtiden i denna bok, där muslimer förföljs och dödas, och på vår egen europeiska historia?

Boken växlar mellan tjejens berättarperspektiv och författarens, båda utan namn. Ibland tappade jag fokus i läsningen och visste inte om det berodde på att jag rörde mig i ett för mig okänt romanlandskap (med tanke på att jag läser främst ungdom/ YA och böcker om helt andra ämnen), med ett lyriskt, poetiskt språk, eller om det berodde på att boken ibland kändes som en dröm. Eller snarare en mardröm, där händelser beskrevs som om de skett eller skulle ske, men också som om de aldrig kommer att ske bara vi gör något åt det, innan det är för sent.

Anyurus roman är en viktig berättelse om relationer, på gott och ont, och om hat. Hat mot främlingar, mot det andra, mot hatet självt. Det är en bok om att inte glömma vår historia och det som gör oss alla till människor, vad det än är.

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *