Litterarum

Här kommer en högst icke-originell betraktelse; hur ljuvligt är det inte att med böckernas hjälp förflytta sig mellan vitt skilda miljöer, personer och århundraden? Inget nytt med det, men jag kom att tänka på det igen förra veckan när jag avslutade Fredrik Backmans överraskande bra bok Björnstad om ett litet samhälle där allt kretsar kring juniorishockeylagets framgångar och efter det plockade upp M.L. Stedmans senast i och med filmatiseringen berömda bok Fyren mellan haven (av någon kryptisk anledning verkar filmen inte ha tagits in till Finland? Får rapporter av svenska kompisar att de sitter och gråter ögonen ur sig i biosalongerna.). Från nutida samhällspolitik och tonårsdrama i norra Sverige till barnlöshet på en enslig fyr-ö utanför västra Australien i början av 1900-talet. Båda dessutom så välskrivna att jag totalt rycks med i handlingen och verkligen befinner mig i miljöerna i tankarna. Fantastiskt! Har inte läst klart den senare boken än, men vill i alla fall passa på att rekommendera Björnstad. Förutom vissa slängar av melodramatik var så väl ungdomarnas som deras föräldrars och ishockeytränares liv, känslor och vedermödor väldigt inkännande beskrivna. Gillade!

Jag förstår att alla inte älskar läsning lika mycket som jag, det är helt okej (läs: sunt) att ha även andra hobbyn ;). Men folk som inte läser över huvudtaget? Jag förstår det faktiskt inte, tycker även det är otroligt sorgligt men främst känner jag en stor oförståelse. Hur kan man inte vilja läsa? Hur kan man inte vilja uppleva spänning, sorg, glädje, olika miljöer genom ett stillsamt sidprassel? Hur kan man välja bort den rikedomen?