En blogg om böcker

Betraktelser,Lyrik

Malmöligan

26 Sep , 2016, 19.05 zacfors

 

Jag är lite för ung för Malmöligan. När jag först hörde talas om dem fans de inte längre. Samtidigt är jag tillräckligt gammal för att minnas Lukas Moodysson som poet. Under mina tonår var han den där författaren alla ouppnåeligt coola tjejer läste. Men den där ligan han hade varit med i visste varken mina kompisar eller jag någon om. Vi tittade mest på bilder av dem, för de såg inte ut som vi föreställde oss att poeter skulle se ut, de såg ut som rockstjärnor.

Det är nu 30 år sedan några grabbar ifrån Malmös poesiscen började kalla sig för Malmöligan. Ett gäng bestående av Håkan Sandell, Per Linde, Clemens Altgård, Martti Soutkari, Kristian Lundberg och Lukas Moodysson. Bilderna som fångade oss där i mitten av 90-talet kom från den där första tiden. Och att de såg ut som att de spelade i band var inte så långt ifrån sanningen. Per Linde hade varit med i Kabinett Död, Kristian Lundberg i Pissbögarna och Martti Soutkari var sångare och gitarrist i Blago Bung. Den skånska punkvågen var den grund Malmöligans poesi skulle stå på.

Energin, men framför allt punkens attityd blev det gemensamma i poesin. Och föraktet mot makten. I deras värld var den akademiska poesin från Lund som var fienden, och Stockholm så klart. Influenserna kom i stället ifrån Danmark där det i slutet av 70-talet uppstod en ny sorts poesi. Poeter som Michael Strunge vände upp och ner på den danska lyriken genom att lyfta in nerven från den brittiska punken. Och i Malmö ville de göra samma sak med den svenska poesin. Den danska poesin var så pass viktig för de blivande ligamedlemmarna att det senare har sagts att Strunges självmord 1986 var den direkta orsaken till att Malmöligan bildades. I sin strävan bort ifrån det akademiska blev deras läsningar mer att likna vid konserter. Tillställningar som lätt urartade i slagsmål och förvirring. Altgård har senare beskrivit Malmöligan som ett gatans parlament medan Moodysson menade att det var mer som en lekstuga. Lundberg har i sin tur liknat det hela vid en kollektiv demenssjukdom.

Att titta på de där bilderna idag är att se grabbar medvetna om sig själva. Det fanns ett rykte att leva upp till. De var punken i den svenska litteraturvärlden och enligt bilderna var det inget de hade något emot. Ju mer jag tittar på de där bilderna och läser deras dikter, desto mer framstår Malmöligan som det litterära Sveriges svar på Imperiet. Unga kaxiga män med pretentioner. Men där Imperiet tackade för sig när de var som mest populära hade Malmöligan antagligen kunnat bli betydligt större än de faktsikt blev.

Allt tog slut en sen kväll i mars 1993, bara några dagar innan jag skulle fylla 15. Malmöligan stod på scen en sista gång i vad som har gått till historien som en ovanligt stökig tillställning. En clown dök upp och en trollkarl. Någon korsfästes mot sin vilja på ett enormt krusefix och stämning ska ha varit så dålig att de inte ens ville bli fotograferade tillsammans. Sprickorna fanns enligt många redan innan den där kvällen och den 23 åriga Lukas Moodysson hade redan lämnat Malmö för Stockholm. Resten är, som det brukar heta, historia.

Moodysson gjorde några år senare filmen Fucking Åmål och blev en av 00-talets viktigaste svenska filmregissörer. Martti Soutkari fortsatte med att översätta litteratur till Finska och Svenska men gav inte ut någon mer poesi. Håkan Sandell fortsatte som poet och har sedan Malmöligans upplösning givit ut ett 15 tal diktsamlingar. Clemens Altgård blev med tiden en mycket känd kritiker och 2014 återvände han till poesin med diktsamlingen Odöd. Per Linde sökte sig till sin gamla fienden akademin och är idag verksam som universitetslektor vid Malmö högskola. Kristian Lundberg blev hyllad som poet och kritiker, senare slog han igenom på nytt med boken Yarden och blev den hyllade romanförfattaren och samhällsdebattören vi känner honom som idag.

Mycket med Malmöligan känns idag märkligt avlägset. I en tid då färre och färre i Sverige läser poesi är det närmast surrealistiskt att ens tänka att poesi har setts som tufft och farligt. Visst lyckades poeten Athena Farrokhzad med att få “sverigevänner” och en moderat politiker att rasa, men tyvärr inte så mycket för hennes poesi som för det hon sa i sitt sommarprat. Ändå är nog det mest otänkbara med Malmöliga idag att de var ett gäng grabbar. Den manliga rockbandsgenemskapen är, om inte död, så i alla fall högst marginaliserad som statusmarkör. Frågan är nog inte så mycket om det kan dyka upp nya poetiska kollektiv som anses vara omstörtande och radikala. Det är fullt möjligt. Frågan är snarare om sådana kollektiv skulle kunna bestå av bara män och där är nog svaret nej.




Sveriges Radio
Lagom till 30 årsjubileet har Sveriges Radio storsatsat. Under #Malmöligan30 publicerar de löpande nya inläsningar av ligans medlemmar och de har även grävt fram programmet Skånes litterära ligister från 1992.

”Dikten och staden” av Kristian Lundberg Lyssna

”Preludium” av Clemens Altgård Lyssna

”Ikväll står jag åter…” av Håkan Sandell Lyssna

Skånes litterära ligister finns att lyssna på i samband med dikterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *