En blogg om böcker

Okategoriserade

Skräcknoveller av Mariana Enriquez

21 Dec , 2017, 08.00 Julia

 

(Bild från Electric Lit)

Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av skräck. När jag var liten älskade jag spökhistorier och det bästa jag visste var att stanna uppe till klockan ett på natten på lördagar då Buffy The Vampire Slayer visades på TV. Mina favoritböcker i Tvillingarna-serien var de som hade skräcktema (den onda tvillingen Margo! Spöktjejen som ramlade från Pariserhjulet!) och jag blev ganska snabbt uppslukad av Stephen Kings böcker och av skräckfilmer.

Jag föredrar när det kusliga anas i bakgrunden. Det får gärna komma fram mot slutet och ha en logisk förklaring, men utan att vara övertydligt. Jag vet inte hur jag ska illustrera detta bättre än genom att exemplifiera med skräckfilmer jag gillat: It, Get Out, The Babadook och nu senast Mother!, som kanske inte är en regelrätt skräckfilm men onekligen obehaglig och kuslig. Dessa filmer har stämningen gemensamt, vilket jag föredrar framför spöken, monster och blod. De ger rum för tolkningar och erbjuder inte några entydiga svar.

Mariana Enriquez har skrivit en novellsamling som jämförts med Shirley Jackson, som i sin tur skrivit en av mina favoritböcker We Have Always Lived in the Castle. Inte kanske skräck den heller, men definitivt gotisk litteratur. Denna genre kännetecknas av det makabra, det kusliga och oroväckande, inte sällan förlagt i pittoreska miljöer eller mystiska hus, och ofta med en inte så pålitlig berättare. Enriques språk är rakt på sak och klipskt, men ändå uttrycksfullt och filmiskt i sitt berättande.

I hate when people call them lightning bugs; firefly is a beautiful word. Once, I caught a bunch of them in an empty mayonnaise jar, and I realized how ugly they really are, like cockroaches with wings. But they’ve been blessed with the purest possible justice. Still and grounded, they look like a pest, but when they fly and light up, they are the closest thing to magic, a portent of beauty and goodness.
– ur Spiderweb 

Novellerna i Enriquez samling utspelar sig i Argentina. Från första sidan förpassas jag som läsare till denna miljö, till gatorna i Buenos Aires där den lilla pojken sover på en madrass med sin mamma (The Dirty Kid). I The Intoxicated Years är vi i baksätet på bilen där de drogpåverkade tonårstjejerna skriker av skratt när chauffören kör över hastighetsbegränsningen. I ett par noveller är främmande, mystiska hus i fokus, hus man inte vågar gå in i men som ändå drar en till sig och som man inte kan sluta tänka på. Vem är det som samlar på fingernaglar och tänder i Adela’s House? Och vem är den lilla pojken som mitt i natten smyger sig upp i Paulas säng i The Neighbor’s Courtyard? En del av novellerna innehåller inslag av monster och magi, medan andra har sin grund i verklig misär och vardaglig ondska.

High school was never-ending. We started hiding bottles of whiskey in our backpacks and sneaking to the bathroom to drink from them. We also stole Emotival from my mother, Emotival was a pill she took because she was depressed, et cetera. It didn’t do anything much to us, just brought on a terrible fatigue, an exhaustion that made us fall asleep in class with our mouths open, snoring.
– ur The Intoxicated Years

Jag är tyvärr alldeles för oinsatt i Argentinas politiska historia för att kunna kommentera innehållet ur denna synvinkel. För det är mellan raderna som samhällskritiken och feminismen händer. I titelnovellen, Things We Lost in the Fire, tar kvinnorna kontroll över sitt öde på det mest fruktansvärda sätt. I Green Red Orange undersöks de mörka sidorna av internet genom huvudpersonens vän som totalt avskärmat sig från verkligheten – klockrent ord med tanke på att skärmar är vad hans liv består av numera. Hans sovrumsdörr är ständigt låst och hans mamma lämnar mat utanför dörren medan han reduceras till en grön, orange eller röd prick i berättarens chatfönster.

I hope he decides to run away while she’s sleeping her chemical sleep. I hope the food doesn’t start to accumulate in the hallway. I hope we don’t have to break down the door.
– ur Green Red Orange

Jag hoppas att det översätts mer av Enriquez verk till engelska. Things We Lost in the Fire finns också på svenska.

Läs också

2 kommentarer

  1. mimmi skriver:

    Hej! jag läste precis en av novellerna i samling som heter pablito spikade fast en spetsig spik. Historian tyckte jag var extremt bra och intressant men jag har lite svårt att förstå budskapet med den (om det finns någon). Vad är dina tankar kring novellen ifall du läst den?

    • Julia skriver:

      Hej Mimmi! Jag vet inte om det finns något entydigt budskap, men som jag tolkade den är guiden själv besatt av morden han berättar om såpass att han börjat uppskatta/beundra dem. Detta har negativa konsekvenser för hans familj. Tyvärr har jag inte ett så starkt minne av just denna novell, och känner överlag att jag gärna skulle läsa om hela samlingen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *