Litterarum

Exodus
DJ Stalingrad
Ersatz

Den belarusiska författaren Svetlana Aleksijevitj ägnade fem böcker åt den sovjetiska människans uppgång och fall. Sviten kalls Utopins röster och i den avslutande boken, Tiden Second Hand, berättar människor om vad som hände efter att Unionen upplöstes. Den bokens avslutande del heter Tomhetens behag och där ifrån går det en rak schaktgång ner i den underjord som har fått namnet Exodus.

Pjotr Zilajev, aka DJ Stalingrad, växte upp i det efteråt som Aleksijevitj skildrar i sina böcker. Men hos honom går det inte att prata om något behag alls. Möjligen, om en ska vara väldigt snäll, går det att prata om ett tomhetens obehag. Men det är minst sagt ljummet. Ställt intill det ultravåld och misär som skildras i romanen är obehag något att längta efter.

Berättarjaget växer upp med en alkoholiserad och misshandlande mor i ett land som just har blivit till. Inget av den trygghet som det sovjetiska systemet ändå kunde erbjuda finns kvar och resultatet blir en närmast rakt igenom nihilistisk människa som tillsammans med sina vänner super, knullar och slår sig igenom tillvaron.

Men allt måste ha en kontext och berättarjagets sammanhang är den militanta antifascismen. Med den i ryggen reser han och hans vänner riket runt och konfronterar både nazister och polis i stora och mycket brutala gatudrabbningar. Allt i hopa återberättat och ihop blandat med minnen från barndom, ungdom och samtid.

Våldet gränsar ständigt till det triumferande. Som att författaren vill se oss chockade av det som skrivs. Hopplösheten i kombination med all brutalitet skulle lätt kunna avfärdas som effektsökeri men Pjotr Zilajev lyckas nästan hela tiden hålla sig på rätt sida av det spekulativa. I stället blir det en ursinnig berättelse om en samtid de flesta av oss inte känner till där han, likt Svetlana Aleksijevitj, lyckas få oss att förstå och känna för människor vi aldrig har mött. Människor de flesta av oss skulle vara rädda för.