En blogg om böcker

Författare,Tips

Shirley Jackson 100 år: En favoritbok

14 Dec , 2016, 10.00 Julia

 

Det var länge sedan jag läste en bok som fick en full femma i betyg av mig. Jag är tydligen ganska kritisk på det viset. Det brukar bli en femma endast då jag verkligen älskar boken och kan kalla den för favorit.

En sådan bok är ”We Have Always Lived in the Castle” av Shirley Jackson. Jag läste den i början av år 2013 och går tillbaka till den med jämna mellanrum.

Boken inleds med dessa fantastiska första meningar:

My name is Mary Katherine Blackwood. I am eighteen years old, and I live with my sister Constance. I have often thought that with any luck at all I could have been born a werewolf, because the two middle fingers on both my hands are the same length, but I have had to be content with what I had.

Mary Katherine – eller Merricat som hon också kallas – bor alltså med sin äldre syster Constance och farbror Julian i ett stort hus där de lever så gott som isolerade från samhället. För några år sedan dog hela resten av familjen genom förgiftning, något Constance först misstänktes för men senare friades från. Plötsligt dyker en kusin till dem upp, och allting Merricat kämpat för att bevara sätts på spel.

Genom till synes ytterst små medel fångar Jackson läsaren totalt. Boken är bara 160 sidor, men ändå dras man in i berättelsen och både känner med Merricat och står vid hennes sida samtidigt som man inte alltid riktigt begriper varför hon handlar som hon gör.

Väldigt mycket av bokens storhet finns i språket, som också spelar en stor roll i själva berättelsen då Merricat använder språkets magi för att skydda sig själv, huset med dess trädgård och familjen.

I decided that I would choose three powerful words, words of strong protection, and so long as these great words were never spoken aloud no change would come.

Merricat är en märklig och fascinerande karaktär. Ofta kommer jag på mig själv att glömma bort att hon är arton. Jag tänker henne som tolv, kanske femton, i sättet hon berättar sin historia och hur hon reflekterar över saker och ting.

Hennes fantasi har inga gränser och hon är kusligt morbid på det sätt många barn är, som inte riktigt förstår sig på livet och människorna omkring dem.

I would have liked to come into the grocery some morning and see them all, even the Elberts and the children, lying there crying with the pain of dying. I would help myself to groceries, I thought, stepping over their bodies, taking whatever I fancied from the shelves, and go home, with perhaps a kick for Mrs Donell while she lay there. I was never sorry when I had thoughts like this; I only wished they would come true.

Hennes liv har i flera är präglats av människors fördomar mot henne och familjen, och hon saknar totalt kontakt med andra än sin syster och farbror, förutom de få gånger hon tar sig till stan för att handla. Detta skulle kunna göra vem som helst galen.

Men är hon galen, eller bara fantasifull? Är hon ond, eller är bara en konsekvens av att ha varit med om ett såpass stort trauma som nästan hela familjens död, och av att vara så utfryst av samhället?

Shirley Jackson fick flera priser för sina noveller och böcker under sin livstid. ”We Have Always Lived in the Castle” blev hennes sista roman, då hon dog till följd av en hjärtattack år 1965, blott 48 år gammal.

Jackson är kanske främst känd för novellsamlingen ”The Lottery” och boken ”The Haunting of Hill House” som också filmatiserats några gånger. Hon har influerat författare så som Neil Gaiman och Stephen King samt gett upphov till Shirley Jackson-priset som sedan år 2007 delas ut till verk med teman som psykologisk spänning eller skräck. Bland annat Elizabeth Hand har fått priset för sin roman ”Generation Loss”.

What are you reading, my dear? A pretty sight, a lady with a book.

Alla citat hämtade ur ”We Have Always Lived in the Castle.”

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *