Litterarum

Det har varit ovanligt turbulent kring Göteborgs bokmässa i år. Temat är yttrandefrihet och mycket fokus har hamnat på den högerextrema tidningen Nya Tiders medverkan och mässans egna velande i frågan. Poeten och kritikern Khashayar Naderehvandi ser hur oron och våldet har tagit sig in på Bokmässan utan att bemötas med annat än ett extrainsatt seminarium.


Vad ser du mest fram emot?
Det går inte att tänka på bokmässan utan att ägna en tanke åt bristen på reflektion hos boksmässans ledning: Temat för året är yttrandefrihet och bland utställarna finns tidningen Nya tider – en tidning med nära band till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. Jag ser fram emot – på samma sätt som någon kan se fram emot jordens undergång – att bevittna hur långt enfalden kan gå, än så länge är det mässans extrainsatta seminarium som tar priset. Seminariet ska närma sig frågan om ”det är lämpligt att dra gränser för vilka som får vara med i det offentliga samtalet”, vilket förstås redan är besvarat på förhand genom Bokmässans axelryckningar åt problemet. Det extrainsatta seminariet (som för övrigt går av stapeln 9.30 på söndag morgon) är genom sin formulering, och med de premisser som formuleringen vilar på, en del av själva problemet. Och problemet? Låt detta sägas en gång för alla: Ingen som har yttrat sig i debatten har ett problem med yttrandefrihet. Denna renhetsiver, som tar sig i uttryck genom att förstå all kritik som en inskränkning av yttrandefriheten eller – omvänt – som försvar av censur, döljer det som i verkligheten har gjort alla bestörta: Våldet. Våldet är nu en del av utställarna, en del av besökarna, det kommer att finnas mitt bland oss. Bokmässans och andra aktörers axelryckningar beror helt enkelt på att våldet inte är ursklijningslöst riktat åt alla håll, utan med precision mot människor som faller utanför den socialkonservativa/fascistiska drömmen om ett rent Sverige: Att inte vara en vit europé och passera Nya tiders monter väcker ett extremt obehag – ett obehag som en vit europé mycket väl kan slippa känna och, utan ansträngning, slippa vara medveten om. När en person eller en grupp ropar ut sin förtvivlan är den orimligaste responsen att ropa tillbaka att deras oro och obehag är överdrivna känslor. Som Patricia Lorenzoni skriver “vi måste hitta sätt att prata om de rent själsliga effekterna av det politiska klimat vi genomlever”.


Vilken bok skulle du vilja få tag i?
Den syriska poeten och journalisten Faraj Bayrakdar har skrivit en av de absolut mest storartade böckerna som har skrivit. Den heter Språkets och tystnadens otaliga svek, skrevs inifrån fängelser och smugglades ut i bitar. Den gavs ut för några år sedan på svenska, men är slutsåld och förlaget har lagt ner. Boken finns ingenstans att få tag på. Jag kollar på bokbörsen med jämna mellanrum men hittar den aldrig.


Vilket är ditt bästa bokmässeminne?
Bästa bokmässeminnet är utan tvekan svala tillfällen i Rum för poesi och översättning. Inget enskilt tillfälle, utan rummets existens och möjligheten för mässbesökare att kunna smita dit.


Khashayar Naderehvandi är aktuell med diktsamlingen Allting glittrar och ingenting tar slut (Norstedts) och som kritiker i Kulturnytt på Sveriges Radio P1. Under Bokmässan kommer han att moderera ett samtal om översättning samt både prata om och läsa sina egna dikter.


(Foto: Norstedts)