Litterarum

Bokmässan är rent fysiskt en stor upplevelse. Över 11 000 kvm montrar och närmare 100 000 besökare bara förra året. Larmet och trängseln gör även den mest härdade mässbesökaren matt. Men det finns ett alternativ. I Rum för poesi har Helena Fagertun de senaste åren presenterat svenska och utländska poeter för en lyssnande publik. I år deltar hon själv i en programpunkt om världen och det norrländska tillsammans med David Väyrynen. Dessutom är hon aktuell med översättningen av Kate Zambrenos hyllade bok Hjältinnor (Modernista) och med ett förord till återutgivningen av av Anna Kavans Is som utkommer i oktober.


Vad ser du mest fram emot?
Jag ska för femte året i rad, tror jag att det blir, presentera i Rum för poesi. I år är jag där både på torsdagen och lördagen. Detta har kommit att bli något av ett favorituppdrag: jag gillar programmets blandning av författare utgivna på små förlag och på jättarna, av debutanter och gamla rävar, av sådana jag ändå läser och lyssnar på och sådana jag inte självmant skulle hitta till. Att presentera dessa poeter på så lika villkor som möjligt och utgå ifrån det de skriver snarare än de meriter de har eller inte har är en utmaning. Det enda jag hade velat se mer av är fler poeter som inte redan publicerats i bokform, men det är förstås ett generellt problem i den här delen av den svenska litteraturscenen. Här skulle man kunna lära sig mycket av slam- och musikscenerna som vad jag förstår är mycket bättre på att välkomna nya röster i sina sammanhang.

Sedan är Provins, som jag tillsammans med Pernilla Berglund och Fanny Carinasdotter är redaktör för, nominerad till årets svenska kulturtidskrift, så det ser jag också fram emot att se hur det går. Oavsett tänkte vi fira rejält när vi har montermingel tillsammans med våra monterkompisar Teg Publishing på fredagen.


Vilken bok skulle du vilja få tag i?
Jag är alldeles för dålig på att hålla koll på vilka finlandssvenska böcker som kommer ut, så under Bokmässan brukar jag alltid se till att få med mig några finlandssvenska titlar. I övrigt vet jag inte, det där mässgolvet gör mig mest förvirrad och stressad och jag är bättre, på gränsen till alltför bra, på att köpa böcker resten av året.


Vilket är ditt bästa bokmässeminne?
De där små otippade sakerna: när man efter ett mingel hamnar i en helt ny konstellation med människor och tar en öl tillsammans på väg till någon av festerna eller när ett samtal rent faktiskt leder till något annat (förra året fick jag t.ex. under en middag tips om att det fanns opublicerade dikter av Jesper Svenbro från tiden för diktsamlingen Samisk Apollon, som jag gillar skarpt, och i somras publicerade vi några av dessa dikter i Provins).


Foto: Elis Burrau