Litterarum

För ett par veckor sedan började serien med stort S igen; HBO:s ”Game of Thrones”, som för ett år sedan ungefär slutade med kanske fem olika cliffhangers. Denna säsong, säsong sex, har kanske flest människor sett fram emot. Den går nämligen förbi böckerna, då George R. R. Martin ännu inte gett ut den sjätte boken i serien. Mycket är givetvis annorlunda och många karaktärer helt strukna från serien, men visst är den fantastiskt välgjord. Något jag dock har svårt för är den ständiga kvinnliga nakenheten, som mest bara finns där för att tittaren ska ha något att, ja, titta på, medan karaktärerna diskuterar historik eller handlingsförfaranden. Det som drar ner serien enormt är också, i mina ögon, att några sexscener som i böckerna framställs med samtycke från båda håll blivit våldtäkter i serien. Inte okej.

Därför föredrar jag att diskutera böckerna. Jag läste första boken våren 2013, alltså ungefär tre år sedan. Hoppade över andra boken (”har ju sett serien”, jovisst) direkt till tredje. Blev lite svårt att hänga med då. Sedan tog fjärde och femte ytterligare några år att plöja igenom. Nu har jag påbörjat första boken igen. Och det är ju bara så himla bra. Älskar hur varje kapitel berättas från olika karaktärers synvinkel. Jag har aldrig varit speciellt förjust i fantasy (och blev inte särskilt övetygad av ”Sagan om ringen”), men åh, detta är underbar läsning. Det är fantastiska karaktärer och miljöer, maten beskrivs ofta i detalj (ett stort plus), medryckande intriger och chockerande vändningar.

Mina favoritkaraktärer att läsa om är Daenerys (på bilden), Brienne, Arya, Jaime, Cersei, Theon och Sansa – säkert någon mer jag glömt bort. Nu (efter att ha sett avsnitten som kommit ut!) ser jag också väldigt mycket fram emot att läsa om Melisandre, som introduceras i ”A Clash of Kings”, andra boken i serien, som jag hoppade över.

Böckerna är väldigt långa, så det kan kännas som ett alltför stort projekt. Men vad är bättre än det på sommaren?